Proud

Hej och välkommen till andra gången jag skriver det här inlägget.
..
Efter att prognosen berättade för oss om dagens taskiga väder ändrade vi snabbt om planen och bestämde vila. Molnen samlas utanför fönstret och vi ligger i varsin säng och stretar med det halvtaskiga nätverket. Jag har nämligen redan skrivit allt detta redan, men internetguden tyckte det var passande att ta bort allting då jag försökte publicera inlägget. Dagen började annars bra med att vi skickade den årliga beställningen till vår handsk-sponsor Hestra, och för några dagar sen dök det upp en leverans från vår nya sponsor Scott, innehållande hjälmar, goggles och ryggskydd. Tack för det!
..
Jag beslöt mig förra vilodagen för att ta med nykomlingarna på en liten äventyrsfärd. Den börjar med en vanlig stig, men innan man är nere får man uppleva extrema höjder, bäckar, broar, tunnlar, klättring, nedlagda dammar och allt möjligt man kan tänkas begära. De var väldigt fascinerade tvåor jag hade med mig ner från berget. Detta illustreras på bilderna nedan. 
..
Morgonen efter stod vi som vanligt och fightades i liftköerna upp till glaciären. Det är en väldigt kaotisk tillvaro mellan de tre gondolerna, och man får vara på tårna för att få någon plats över huvud taget. De trycker in så mycket folk i varje gondol att det nästan känns som man får slåss om luften där inne, men efter mycket om och men är det naturligtvis värt det när man skådar ner över puckelpisten första gången, molnen lyser med sin frånvaro och snön är alldels lagom hård. Vi har haft de bästa träningsförhållandena på elva år om man frågar Per Spett, både vad gäller backen och vädret. Trots att backen får mer atleter i sig varje dag håller den form och stil och det är verkligen kul att åka. Vi har även vår protagrapher Alex Höken Olofsson som är här och förevigar alla ögonblick, alla snöbilder nedan är från hans lins. 
..
Inte bara solsken skall jag ta upp, sjukdomarna sprider sig i laget och senaste offret var Jens som var tvungen att stå över en dag, och ännu värre är det för Felix, som valde att överrotera kraftigt i övre hoppet och fick åka expresstransport ner till närmaste sjukhus. Där konstaterade man en bättre hjärnskakning och skidåkandet är således över för honom. För denna gång. Själv har jag en axel som krånglar och därav spenderar jag 30 minuter per kväll på Jannes bänk med nålar instuckna på strategiska ställen. Axeln tvingar mig byta ut vissa delar av fysträningen, men det påverkar inte skidåkningen och det är jag evigt tacksam för. Annars mår laget väldigt bra, det spelar mycket tvspel, det skypas hem till Sverige. Det ges massage och lagas mat, nästan så man tror man har bosatt sig här. 
..
Kanske är det luften i Zermatt, kanske är det att vi just gick in i Oktober, kanske är det något annat, men varje år får jag ett nervöst sammanbrott i den här backen. Dagar när det känns som ingenting fungerar, och som om det aldrig kommer göra det igen. Stressen och pressen blir en ond spiral som blir värre ju längre man fortsätter. Därför är det skönt att jag bevisade för mig själv att det går att vända, och allting är inte katastrof bara för att en detalj inte sitter, i ett större perspektiv är det ändå tillräckligt bra och där handlar det väl återigen om att våga vara nöjd. Säsongen kryper på, snart är det tävling och VM och allt vad det heter, och det är lätt att få panik för att man inte känner sig redo. Jesper pratar om att se det som en personlig utmaning, hur proffsig man kan vara fast det inte går som på räls. Att träna på att lyfta blicken och inte fastna i dåliga vanor. Kanske krävdes det att jag skulle bli förbannad att det skulle släppa, kanske tog jag bara en längre väg till att lyckas, jag vet inte. Men jag vet att alla negativa perioder har ett slut, jag måste bara lyfta blicken och se det. Nu har legat i sängen alldels för länge, det börjar rycka i skjutfingrarna. So long.
..
Ludvig
..
..
..
..
..
..
..
..

Nya perspektiv

Hej världen!
..
Jag öppnade just en budget-energidryck och lyxar till kvällen före vilodagen med att vara vaken lite längre än normalt. Ryktena säger att morgondagen kommer bjuda på mordorväder och därav kommer liften gå i strejk. Passar oss perfekt efter fyra bra dagar på glaciären. Bland annat har vår flintskallige Grek och vår hoppguru Lars anlänt, och med dem en drös med nya kläder från Tenson. Kläder som vi redan hunnit använda två dagar, och förvirringen mellan oss och amerikanerna är total, det är nämligen identiska färger. Tur att jänkarna byter om några veckor. Under de senaste dagarna har vädret spelat för vårt lag och många näsor haro blivit röda. 
..
Lägenhet 340 extraknäcker som ungdomsgård för hela svenska lägret, mycket på grund av tillgången till TV-spel, och kanske lite för saknaden av vuxna. Jag tror fler timmar ägnas framför tv-skärmen än någon annan stans, Ricky blev helt förskräckt när han insåg att vi inte ens har åkt skateboard än, det verkar helt enkelt mer tillfredställande att döda virtuella militärer. Det är naturligtvis trevligt att ha det yngre gardet med på resan. Vårt underbara skidgymnasium bidrar med fem atleter och en välklädd coach även känd som Fripps, alla kämpandes dag ut och dag in för att platsa bland landslagen från alla världens hörn. Det är kul att se att de även lyckas väldigt bra, men skånes David Deliv har bidraget med lägrets crash so far, han jämförde den med en rejäl hockeytackling. Jag trodde han inte skulle gå på flera dagar. Starkt jobbat.
..
Vi sprider lite sjukdomar mellan lägenheterna och sandvikens Oscar Eriksson ligger däckad sen två dagar tillbaka, hoppas det inte var mitt fel, hoppas ännu mer att vilodagen är tillräckligt för att han skall återvända till full styrka! Puckeln är rent ut sagt fantastisk. Övre hoppet är en av svårigheterna, då det är byggt som ett step-up, alltså väldigt hög landning jämför med kicken, och då krävs det mer fart än vad man först tror. Men självklart är det bra att ha nånting lite knepigare i backen. Trots att det var lite hårdare idag kunde alla göra sina åk utan problem och Jesper var imponerad. 
..
Jens gör löjligt bra dspin 1080, därför får han en idolbild nedan. Ricky beklagar sig över att hans telefon börjar bli till åren och inte kan ha instagram. Lille Nisse springer runt till alla som vill höra och ber om råd när det kommer till att prata med damer. Han får kanske för många åsikter, han ser väldigt nervös ut. Adam tittar mest på golf, eller Master Chef USA. Resten spelar tvspel. De andra lägenheterna har jag sämre koll på, jag vet att vi planerar en liten bergstur imorgon för att fördriva tiden, det kommer säkerligen bli lite tennis också.
..
Livet ter sig väldigt lika på läger som sagt. Man får in väldigt bra rutiner, men det sker stora underverk på snön, och jag försöker alltid vara lite nöjdare över det som är bra. Lyfta blicken lite. Lars brukar plåga mig med att tvinga mig till att säga tre bra saker om ett hopp, ett åk, eller en dag. Det är svårare än man kan tro, i alla fall för mig. Kanske är bra att Annika kommer ner och skäller lite på mig nästa vecka. Jag hade nöjet att dela lifttur med en amerikans tjej idag, och hon berättade att från början ville hon inte jobba med mental träning. Hon kände det som att visa en svaghet, hon ville visa att hon var stark och inte behövde sådant. Efter kontinuerlig träning älskar hon det och vill inte ha en dag utan det. Jag vet inte men det känns som en ganska vanlig känsla, även om ingen vill säga den högt. Att styra tankarna känns difust och kanske onödigt, det är inte förrän man börjar behärska det som man märker hur bra det är. Jag uppskattar verkligen att få åsikter utifrån, det ger mig lite perspektiv, och kanske tänker jag lite annorlunda när jag har nästa möte med Annika, jag hoppas på det, annars kommer Lars och slå mig med sin hackspade. Nu börjar energidrycken gå ur kroppen och det är dags att avsluta dagen, och avsluta den första träningscykeln. Med längtan till nästa sätter vi punkt för idag, och visar lite bilder från dagarna som gått. 

Över ut
Ludvig

..
..
..
..
..
..

Sjunger samma gamla visor

Hej!
..
Det här med att uppdatera bloggen från hemmaplan har visat sig vara min svagaste sida, eller not my shoe som min vapendragare Simon brukar uttrycka sig. Men å andra sidan är det väl mycket mer intressant att följa med ute i världen än att pendla mellan Åre och Järpen. Jag ville så gärna få med allting från Singapore men sanningen är att tiden har satt sina spår och nu får ni nästan nöja er med att det var löjligt lyxigt och så stannar vi där. I Australien blev jag så besatt med att lyckas få med allting som vi gjorde hela tiden, så jag knappt ens hann fundera över hur jag tänker eller känner. Att sitta och skriva fungerade ypperligt för mig att sortera lite i huvudet och reflektera lite över vad jag hade gjort, så därför tänker jag sluta fokusera på att få med varenda detalj, det blir snarare mer funderingar och tankar. Det får ni leva med.
..
Just nu ligger jag med en lättare feber i Zermatt, Schweiz, och hör ljudet av dörren stängas när resten av rummet vandrar ner mot matbutiken. Vi är både ett landslag och ett skidgymnasium så totalt representeras Sverige av 16 personer, vilket är en relativt stor träningsgrupp för att vara puckelpist. Förutom de blågula färgerna har jag sett Amerikaner, Koreaner, Italienare, Tyskar, Finnar, Norrmän och någon enstaka Ryss, det är inte första gången den lilla alpbyn blir centrum för hela världens puckelåkare, och det är heller inte så konstigt med tanke på hur förhållande kan vara. Idag var det solsken, perfekt snö och även om inte backen var färidbyggd ingick några fantastiska åk. 
..
Adam säger alltid att så fort man kommer hit känns det som man aldrig åkt härifrån, och för varje år som går förtstår jag mer av vad han menar. Trots att jag knappt vart här hälften så många gånger som Per och Jesper känns det nästan obehagligt välbekant att rulla in på tågstationen med skidbagen i högsta hugg. Adam skrev också att om man bara såg längre än sina egna skidor kunde man njuta lite mer av att vara här, och det träffade mig på väldigt många sätt. Ofta blir den här vardagen bara träning och ytterligare än dag i backen, eller på gymmet, och till slut reagerar man knappt på om det är regn eller solsken, is eller slask, man ska bara göra sitt jobb, och på ett sätt är det väl bra, på ett sätt tappar man lite känslan också. Om man oftare kunde stanna upp på starten och ta ett djupt andetag, titta sig runt och påminna sig om vad man gör, skulle man kanske få ut mer av dagen också, istället för att göra sina hopp så fort som möjligt och sen åka hem. 
..
Men det är väl en perfekt beskrivning av mig också, när jag sitter hemma längtar jag till nästa läger, och väl här påminns jag hur skönt det var att stanna upp lite i Åre. Man vill alltid ha någonting annat, och man tillåter sig aldrig att bli nöjd. Jag och mitt musikaliska geni till vän Max Hällström diskuterade låtskrivning, och han sa att bara under press eller deadlines får han resultat, för annars ställer han för höga krav. Man kanske borde tillåta sig själv att vara nöjd oftare, och stolt över de man gjorde bra, även om helheten inte blev perfekt. Skillnaden mellan vår sport och andra är väl att helheten måste vara perfekt, i fotboll har du nittio minuter att göra mål, och det spelar ingen roll hur många gånger du missar, eller om du slår en felpassning. På våra 25 sekunder måste allting sitta och det är väl lite av charmen att vi har den pressen. 
..
I veckan slog det mig att jag snart tar studenten, det slog mig när jag och Simon diskuterade vad vi skulle ha på oss, sådär ett halvår i förväg, men tiden går alldeles för fort och ibland undrar jag vart de här åren tog vägen, samtidigt har det vart dom roligaste åren i mitt liv. Men jag vill inte att det ska ta slut, när alla andra tänker på studenten är det en början på ett nytt kapitel i deras liv, min student blir nog bara en molnig dag följd av en ny vattenhoppsdag, så jag tror inte jag ser fram emot det på det sättet som andra gör. Den dagen betyder mer att saker kommer ta slut än början på nåt nytt, men kommer sommaren att rinna iväg mellan vattenhoppet och snölägrena och pang, så ligger jag här i Zermatt igen, och plötsligt är det OS-år.
..
Där har vi anledningen till att jag ligger här, och där har vi den dagen som kanske blir min student. Det gäller bara att göra läxan och ta sig dit, starting today. Det får va slut med känslan att stressa igenom hoppen för att kunna ta gondolen ner till tv-spelet, dags att njuta lite mer av vardagen, ta vara på tillfällena, fokusera på träningen och ge sig själv möjligheten att lyckas. Det var ju bara det att jag var sjuk. Då fick det bli imorn istället.
..
Ludvig

Gamla tanter, fysträning och kryddor

Hej, igen.
..
Fredrik sitter, sin vana trogen, och gullar med flickvännen över Skype. Adam gör allt i sin makt för att spendera så mycket tid som möjligt med frugan, trots att det bara blir en dataskärm. Poängen är att en hemlängtan sprider sig genom hela laget, och det blir väl lätt så med två dagar kvar. Därför gäller det att plocka fram proffsigheten och vara totalt fokuserad på varje träningspass trots alla andra känslor, och förlåt min självgodhet, men jag är väldigt nöjd med dagens resultat. Ungefär en "men-visst-tusan-kan-jag-åka-puckel"-känsla fyllde mig efter dagen, och kanske det har att göra med avsaknaden av moln, värmen, bristen på folk eller den underbara backen, men ibland är bara puckelpist så fantastiskt. 
..
Det var som sagt inte mycket folk i backen, men det fanns en gammal tant som gav mig en ordentlig tankeställare, ungefär såhär gick det till. Jag och Julia hoppar på liften precis som vanligt, det är eftermiddag och solen steker i ansiktet på väg upp, det enda man hör är skrapljudet från svängarna nedanför. Bredvid oss sitter en 65-70-årig australiensisk tant, och en snowboardåkare. Julia och jag börjar som vanligt en diskussion på väg upp, denna gång om ämnet kommunikation. Då öppnar tanten munnen för första gången. 

Tant
- Hungarian?

Julia
- No, Swedish

Tanten tystnar direkt och jag och Julia fortsätter prata, efter en stund fortsätter tanten. 

Tant
- Keep it down will you

Jag och Julia blir förvirrade men pratar tystare

Tanten
- Wääk wääk bla bla bla bla, take a breath people. Seriously oh my god, take a breath. 

Ludvig
- What?!?!?!

Tant
- Take a breath

Ludvig
- Eh.. Why?

Tant
- Because its peacefull

Ludvig
- Ehum, okay sorry... 

Varpå tanten tar sin skida och ger min en rejäl spark, innan hon tystnar och stirrar in i Solen. Jag och Julia kämpar för att inte ramla ner av skratt. Vi lyckas samla oss och åker upp till toppen under tystnad. Tanten vänder sig om precis innan vi hoppar av och säger lite nonchalant

- Thanks guys, I appreciate it.

Jag och Julia dör av skratt. Förhoppningsvis lyckas jag skriva det här, så att det framgår exakt hur konstigt det var, för jag tror aldrig jag vart med om konstiga liftfärd. Tillbaka i byn har vi ett klassiskt fyspass designat av greken JanneK. Detta innebär lite starter på kommando, lite interna tävlingar där man ska springa, hoppa, sidostega, fånga bollar etc, lite övningar för snabba fötter, lite förnedring när han ber oss hjula åt fel håll, och lite vanlig jogg för att få mjölksyran ur benen. 
..
Per och Jens stod för dagens mat och det var i det starkare laget, Adam, Jag och Fredrik höll på att svettas ihjäl. Jesper lade till lite extra Peri-Peri. Men det var som vanligt väldigt gott, måste säga att hela laget håller en förvnånansvärd hög nivå på all matlagning. Det gick dock åt väldigt mycket vatten. 
..
Tyvärr tog jag inga bilder, men jag misstänker att backen såg ut exakt som den har gjort tidigare, men lite bättre väder då såklart. Janne har än så länge vunnit solnings-tävlingen, men så står han ju bäst till också. Adam är fortfarande överlägsen på Age Of Empires, jag kommer ingenstans på varken 100 floors eller Logo-Quiz. På TV:n rullar antingen Californication eller Sons of Anarchy, båda under Jens regi. Per börjar bli långhårig, Julia är lite ganstah. Och juste, om ni vill se lite spontana bilder från vad jag eller laget gör, kolla instagram. Jag heter logiskt nog ludvigfjallstrom, för enkelhetens skull. 
..
Klockan tickar och vi har två viktiga dagar kvar, varav en är en träningstävling, och Per är ju regerande mästare i Kalvencup, vår interna tävling där vinnaren får innha en ko-klocka, fram tills nästa tävling är avgjort. Jag tror flera är sugna på att inte låta honom ha den för länge. Idag börjar skolan hemma i Järpen, blir kul att åka hem och terrorisera ettorna. Nu beger jag mig mot sängen, mot morgondagen, och det är nu bara 529 dagar till OS, ett halvår till VM och bara tre månader till tävlingsstart. (1991 till OS i Korea) Men jag är redo, mer redo än någonsin, i år ska vi sätta Sverige på kartan och vi ska visa att vikingarna kan mer än dricka mjöd. Bildligt talat. Godnatt. 

Spöregn och vila i solen

Hej!
..
Den lokala tatueringsstudion ändrade lite elakt sina öppettider, därför lägger vi bläckplanerna på is och sitter återigen på puben. Söndag som vi har är det relativt lite folk, relativ låg volym och relativt lite rugby på TV:n. 
..
Sedan sist har det hunnit gå tre spännande dager på snön, en i solen och ytterligare en i backen. Tiden går väldigt fort här nere, tror det blir så under ekvatorn eller nåt. Men det finns alltid något att göra, så det blir aldrig det långa väntandet på nästkommande dag, som vi brukar uppleva i Zermatt och Fonna. Nu är det bara tre dagar kvari byn, en dag i Singapore och sen på Lördag rullar vi in i Åre och återvänder till verkligheten. Tre dagar kvar i Australien, 530 dagar till OS-invigningen i Sochi. Imorgon börjar skolan där hemma, och jag och Jens är fortfarande förvånade över att vi börjar vårt fjärde år i Järpen. Vart exakt tog tiden vägen, jag hade ju precis börjat läsa Harry Potter och lära mig spela gitarr. Sjukt. 
..
Vädret har inte riktigt spelat för vårt lag senaste tiden, först började det blåsa, och sen började det regna, och till slut blev det både regn, vind och kyla. Det var ett regn som jag aldrig upplevt det förut, det plaskade i pjäxorna, kläderna fick sin dubbla vikt, sikten var som bortblåst, snön var mer snow-slush än snö. I detta virrvarr av väder avgjordes också en intern tävling, där Mr. Spett stod som segrare, på sin födelsedag nr 27. Grattis! Vi firade detta med glass under ljudet av regnet smattrande på fönstren. Men natten är alltid som mörkast innan det ljusnar, och väl framme på vilodagen sken solen hela vägen från Jindabyne, längs Snowy Mountains Highway ut till kusten och Merimbula, en liten surf-by som även bjuder på skateparker, Zoo och golfbanor. Surfingen var vårt primära mål, men försvann då havet var platt magen på en kamel. Istället njöt vi i solen, tog några rundor i skateparken, gick på zoo, fikade, åt lamm-burgare på donken och åkte hem i solnedgången. Bilder från detta hittar ni längre ned i detta inlägg. Hoppas jag, om jag inte har glömt det tills dess. 
..
Idag körde vi halvdag, liftköerna på helgerna är inte att leka med, så vi begav oss upp när majoriteten äter lunch, hikade hopp (gick upp istället för att åka lift) och åkte hem när det drog igång igen. Solen var tillbaka på sin plats, molnen hade semester och vinden störde bara de stackars liftåkarna. Imorgon återgår vi till det vanliga konceptet och har två dagar av träning, och en dag av intern tävling innan vi packar ihop våra svettiga underställ och lämnar byn för i år. 
..
Vi har även påbörjat en ny del av vår mentala träning med Annica, och vi fyller flitigt i ett formulär hon har skickat med oss, för att kontrollera alla tankar som flyger runt. Jag tycker det är skönt att ha ett konkret sätt att jobba med det, ibland känns det som att det bara svävar iväg, men det är ack så viktigt, det lär man sig bara på dom här veckorna. Man blir påverkad av mer än vad man tror, och det finns alltid en förklaring till varför man inte känner sig som man vill. 
..
Robin Van Persie gjorde sitt första mål för United igår, likaså Kagawa, och lille Rafael verkar enligt tidningarna gjort en av sina bästa matcher, skönt med lite bra nyheter. Dessutom läste jag att Järpens IF tog en seger igår i div.5, bra jobbat pojkar! Vi sörjer även Neil Armstrongs bortgång, naturligtvis blev det en bra diskussion huruvida månlandningen har hänt, landslagets officiela åsikt är att vi inte vet. Vi var inte där, men vi är här och imorn är en perfekt dag för att bli en bättre puckelpiståkare, jag hoppas bara att det inte regnar. Det är så blött med regn. Så länge, chiao från Jindabyne och eder tillgivne, Ludvig. 











Golf och Strategispel

Skepp å en hoj

En till vilodag har kommit och gått, morgondagen utlovar vind utöver det vanliga. Jag och adam sitter mitt emot varandra på ett av de små barborden bredvid ingången på puben och uppdaterar oss med vad som händer i Sverige, nyheterna på TV är mest om Julian Assange eller någon lokal agility-tävling. Dessutom har de löjligt mycket reklam, men det är man väl van vid när fotbolls-em går på fyran. 
..
Idag har vi, efter en väl avnjuten sovmorgon, packad ihop oss i bilarna och åkt till den lokala niohålsbanan, för ett internt men ack så prestigefyllt lag-mästerskap. Om jag får gissa vann JanneK, men ingen var tillräckligt engagerad för att driva scorekort. Vi delade upp oss i två bollar och vandrade runt på dryga timman. Adam, som ändå var så pass seriös att han tog med egna klubbor, hävdar att det gick förbaskat dåligt. Vi fick ungefär, enligt huvudräckningens alla regler, samma score. Jag tyckte det gick förvånansvärt bra. Speciellt puttandet, men det är någonting med gräset här nere som gör att det rullar som om det vore magneter i ändarna av green. Förutsatt att bollarna skulla plötsligt vara gjorda av järn, det här börjar gå mig ur händerna. Nog om det. Som alltid låg det känguruer utspridda längs banan, nyfikna på vad det är för idioter som går ikapp bollarna bara för att slå iväg dom igen. Jens var en meter från att träffa mig i huvudet på första hålet. 
..
Väl hemma satte vi oss i vardsagsrummet, kopplade kvickt upp oss på ett lokalt nätverk och the game of empires was on. Först spöade jag, Adam och Jens tillsammans en datordriven trio av spelare. Sedan fick jag, Jens och Fredrik ordentligt med spö av Adam, innan jag slutligen avgjorde den största matchen genom att besegra både Jens, Fredrik och Jesper. Enkelt att avgöra, Adam, eller Rolle Af Döden som han kallar sig i spelet, är den okrönte kungen. Just nu sitter han och gullar sig med Matilda på skype. 

 
Får höra av Emil att rehab går bra och han kan vara med i backen mycket snarare än vad vi väntat, way to go kalven! Annars har vi insett att halva snölägret redan gått, och det har gått väldigt fort. Vi diskuterar vad de ska bli av de kvarvarande vilodagarna, vilka städer vi borde se i USA, om vi kan hitta någon tatueringstudio i Singapore, och det ständiga hånet mot mig bara för att United förlorade premiärmatchen mot Everton igår. Lillebror hade nog mycket aggretioner när han började svartmåla Unitedspelarna över facebook, och jag kan ju inte se mer än höjdpunkter, men det verkar som det måste hända nånting ifall vi ska få tillbaka den där ligatiteln. 
..
Nu har Adam gullat klart och vi ska gå och lägga oss för att vara pigga och utvilade imorgon. Japan har åkt hem, Amerika drar på Torsdag, känns som vi blir färre och färre, men det är skönt. Hoppas vinden blir uthärdlig. Oavsett ska vi ge 100%, från början till slut, och bli bäst i världen på puckelpist. Jag måste säga att jag är stolt över mitt lag, alla åker riktigt bra just nu. Blir ändå lite stressad när jag tänker på tävlingarna, men jag tror det är bra. Lite press skärper sinnena. Godnatt så länge. 
..
Ludvig
 
 
 
 
 
 
 

Aussie - Dataspel, Bodybalance och lite lite solsken

Godkväll undersåtar!
..
Det är rugby på TV:n inne på Lake Jindabyne Hotel. Trots att det är söndag är stället fullt med folk och ölkannorna flödar. Under dagen har långa köer av bilar lämnat byn för att återvända till sina vanliga liv. Den här lilla byn, och framför allt då skidbacken, är ett centrum för hela syöstra delen av landet när det kommer till snö och människorna valfärdar långa sträckor med många mil för att få en eller två dagar uppe på berget. Ambitiöst, det måste erkännas. Dock är det väldigt opraktiskt hur träningssynpunkt. Det är bilkö till backen, det är kö till tågen, det är kö på lunchrestaurangen och det är kö i liften. Liften är då naturligtvis värst, och även om vår lilla backe inte erbjuder mycket mer än puckelpisten och en enstaka, halvflack, krokig nedfart verkar hela berget samlas nere vid den stackars fyrstolsliften och vi har lagt om många planer på grund av tidsbristen som uppstår. Och nog för att lokalbefolkningen är trevlig, men ingen kan påstå att den är duktig på att köa. Dessutom är kösystemet under all kritik, men nog om lift. Vi har ju faktiskt vart några minuter i backen också. 
..
 

..
Vi passerade vilodagen smärtfritt genom att låta hälften av gruppen bila till Cooma och storhandla. En 80 000 personer stor stad ca 1 timma från vårt uppehåll. Den andra hälften utamande varande på ordentligt Age Of Empires - Lan. I alla matcher som avgjordes är Adam den rättvise segraren. Men det kommer ju fler vilodagar. Det blåste tillräckligt mycket för att segla på torra land, därför inga utomhusaktiviteter. Väl tillbaka i backen fortsatte vädret svika men vi gjorde våra åk, hoppade våra hopp, och min totala upplevelse är att alla är väldigt nöjda med det jobb vi har gjort än så länge. Visst har någon kraschat eller flygit över en hel landing, men vi har också gjort mycket bra. 
..
Från att jag öppnade ögonen imorse tills det var dags att åka hem har solen äntligen hälsat på. Detta betyder inte nödvändigtvis att det blir varmare, eller bättre i backen, eller mindre folk, men den var där, den var gul, den gick från ena sidan av himlen till den andra, och nu är den borta. Missförstå mig rätt, backen var fantastisk idag, emellanåt ville jag inte att den skulle ta slut när man dunkade på i mittpartiet, faktum är dock att det fortfarande är hårt under, och anpassar man inte farten inför hoppen bjuder landingarna på en rejäl stöt från topp till tå. Morgondagen verkar enligt planen innehålla mindre folk, sämre väder, och fler helåk. The puckel shall be dunked. 

 
..
Jesper kollar på jaktbågar, Janne skäms över att vara grek och rakar sig. Per grillar kyckling, Fredrik stretar med 100 floors, Jens kollar californication, Julia är vig, Tomas analyserar videoklipp från dagen. Adam saknar frugan. Jag gör armhävningar. Allting är som det ska. Och juste, på det lokala gymmet finns en väldigt energirik gammal puckelpist-donna som bjöd laget på ett body-balance-pass idag. Det fick mig att inse hur stel jag är, men jag kan inte påstå att jag är mindre stel nu. Det var dock kul att se hela laget stå i Warrior-position. Vi fick även signera hennes wall of fame, vilket synd på den övre bilden. Den undre bilden visar en tågstation, en backe, och resultatet av en storhandling. 
..
Såg även resultaten av första Premier League omgången. Synd om QPR, resten var väl ganska väntat. Väntar med spänning på united. Glory Glory. Nu ska jag ta mig an våning 87 på 100 floors för att senare somna. Keep it real. 
..
Ludvig

Down under, slut på första perioden

Hej från en högljudd och välfylld bar i centrala Jindabyne. 
..
Med en vilodag i sikte trotsar jag tröttheten sittandes bredvid värmeaggregatet på Lake Jindabyne Hotel, lyssnandes på ständigt volymökande hiphop. Idag är det inte bara huvudet som är ut form, tre dagars puckeldunkning plus diverse fyspass har gjort sitt och vilodagen kommer välförtjänt. Det talas, precis som förra året, om golf, för att fördriva tiden. Låt oss be om bättre väderförhållanden än idag.
..
Trots att vinden avtagigt gjorde den sig rejält påmind emellanåt, och det ökade kylan. Dessutom pratar vi sockervaddsdimma så man knappt såg tippen på sina egna skidor. Den värsta dimman avtog turligt nog den med ju längre dagen gick, så mot slutet av dagen kunde man nästan se hela vägen ner till coachen i slutet av backen. På grund av lokalbefolkningens nationala mästerskap var vi förpassade till att finslipa positionsåkningen i liften bredvid. Efter lite olika metoder och tester gjorde vi framsteg även där, och det blir kul intressant att se hur resultaten blir mellan pucklarna på Lördag.
..
Den flygande holländaren, Arsenals största och enda byggsten, har skrivit på för mitt hjärtas Manchester United. Inget emot Robin Van Persie, men offensiven kändes ju som det minsta problemet hemma på Old Trafford. Det här lär ju tyvärr resultera i mindre speltid för min käre bulgariske vän, Dimitar Berbatov, men det gynnar säkert laget och jag räknar med en bättre säsong än förra. Vi pratar alltså engelsk fotboll här för de som missade övergången. 
..
Det visas mycket barnfilm på TV:n hemma i huset, och det blandas med de vanliga sysselsättningarna. Jens får spö i schack av Tomas, Jesper pratar om djur, någon ligger på bänken och får behandling av Janne, någon har redan somnat. Ingen har riktigt hittat dygnsrytmen än, men jag misstänker att den här vilodagen kommer göra förbättringar där också. 
..
Nog om det, den här baren börjar bli för högljudd till och med för mig. Det finns något slags "slå-en-hammare-i-golvet"-spel här och de skriker som om de imiterade golvet som just blev träffat. Ryktena säger att ryssen som går under öknamnet Smygen vann tävlingen idag, det är dock ej bekräftat. Det verkar vara bra väder hemma i Åre, sånt blir man less på. Längtar nästan lite till Järpen och kaffe/skate3 på P2. Nu hoppas vi på tillräckligt med sol för att vara utomhus imorn. Stay cool.
..
Ludvig

Back on track, Aussie

Hej!
..

Dra mig baklänges det här var länge sen. Jag tänkte i vart fall återuppta mitt skrivande efter sommarens uppehåll. Jag tyckte helt enkelt att livet var lite för tråkigt för att delges där ett tag. Nu är vi tillbaka i byn där jag först delade mina ord med världen, och det kändes ganska naturligt att börja om just här. Dels för att det är så mycket lättare att bara behöva skriva vad vi gör en gång, lite för att vi inte har så mycket annat att göra, och lite för att jag saknar det. Risken finns att det här är början på ett ganska långt inlägg. Så har du dåligt med tid, sluta nu.
..
Men låt oss backa lite. Senaste inlägget var en glad avslutning av säsongen, precis innan vi entrade nästa. Nu är vi långt inne i försäsongen och har släppt allt gammalt och satt upp nya mål. I sommar har vi vart två vändor i Folgefonna, Norge. En vända i huvudstaden, och flertalet timmar ute på vattenhoppet i Järpen. Alla resor med olika sällskap och konstelationer. Men nu sticker jag händelserna i förväg. Först och främst ett stort grattis till den fenomenale, den fantasifulle, den värmländska Ricky Svensson som i år är fullvärdig medlem av det svenska puckelpistlandslaget. Mindre kul är att Martina var tvungen att lämna oss efter de biverkningar hennes hjärnskakning tyvärr orskakade. Då ska vi se. Annars har sommaren bestått av lite jobb, lite avslappning och massa fysträning. Naturligtvis en hel del OS-tittande, vilket inte direkt minskar lusten att kvalificera sig till ett sådant. 
..
Tillbaka till nuet, vi sitter alltså i Jindabyne, Australien, precis som förra året vid den här tiden. Inte heller i år brydde de sig om att införa internet till bostäderna så vi sitter i mitten av en liten pub med ljudet av biljardkulor, skål-rop och fem år gammal techno i bakgrunden. Varför känns det här landet så omodernt? Det tog som vanligt två dygn och fem flyg att ta sig ner, och första natten i sängen sov jag 15 timmar, andra natten runt 5 timmar. Just nu är jag ärligt talat ganska trött. Första dagen i backen är slut, den var blåsig, molnig och fantastisk. Skönt att vara på snö, mindre skönt att börja i ett stenhårt, midjedjupt hav av oregelbundna knölar, men efter några åk började man faktiskt hitta tillbaka till att det faktiskt är en sport och vi faktiskt har åkt förut. Vi delar backen med Kina, en liten bit av USA, Japaner, Ryssar och naturligtvis även Australiensare. Ni får ursäkta att inte alla ord eller meningar ter sig som de skall, jag är bara inte tillräckligt med i huvudet just nu. 
..
Annars är allting ungefär som det brukar, Adam skypar med frugan, Jesper pluggar jägarexamen, Fredrik pluggar körkort, Jens öser Mumford ans Sons, Janne knådar på Per och Julia står i köket. Vad ska man klaga på. Synd att vi saknar några där sparslantarna inte riktigt räcker till. Synd om de skadade, (Emil), och lite synd om alla som inte får stå på snö. Tro mig, det känns bra. Tre veckor kvar här innan tillbaka till mörka, kalla och sällskapliga Järpen. Jag, Jens och Emil börjar nu vårt fjärde år. Känns som jag just började sexan typ. Allting får väldigt fort just nu, och det är en konst att lugna ner sig och leva i nuet. Vår lilla grupp är bra på att diskutera, men någonstans mitt i dagens fysträning lyckades de flesta komma överens om hur viktigt det är att ha kontroll på huvudet. Och det finns väl en regel som gäller allt, det man tränar på blir man bättre på, oavsett om det är fysik, teknik, fortplanting, matlagning, orgel eller att bara lyfta ena ögonbrynet. Man tränar sig till att tänka på rätt saker, och gör man det är det lättare att få kroppen att göra därefter. Logiskt. 
..
Vad var poängen med det där, jag vet inte. Jag måste gå tillbaka och sova nu, klockan är halv nio.  Hoppas rytmen börjar återvända snart. Just nu vet jag knappt vad jag skriver, fingrarna sköter sig själva, jag slängde in lite telefon-bilder från resan hit i vart fall. Kommer inom kort utnyttja mina familjekontakter och förnya utseendet här på sidan till något riktigt spektakulärt. Men jag får se när jag pallrar mig tillbaka hit till puben, håll till godo så länge. Keep it real. 
 
 
 
 
 
 

Säsongsavslutning

Hejhej!
..
Jo, jag vet, jag är skitdåligt på att skriva. Men det har kännts mer som ett måste än ett nöje nu på slutet, så jag summerar säsongen idag sen får vi se. Men senast jag skrev var i Italien, precis innan tävlingen. En tävling som jag kvalade som tia, precis före Bradley Wilson som senare skulle ta guldet. Vi stod där nere i målområdet och såg åkare efter åkare köra bort sig eller missa, och när sista amerikanen tappade kontrollen skrek vi båda två av glädje. Såhär i efterhand ångrar man ju att man inte åkte bara lite fortare och slog den där amerikanen, men jag var sjukt nöjd.
..
..
Snyggt huh. Tänkte göra samma bedrift dagen efter, och kvalade som åtta, so far so good. Tyvärr mötte jag Freddan i mitt andra heat, efter att ha slagit ut en Japan, och en miss på mitten förstörde medaljdrömmarna den dagen. Freddan tog sig hela vägen till final och fick ett silver han med. Jag slutade sexa. Vi tillbringade en dag i Milano där vi lyckades starta ett nytt boyband som heter Jeans-Teans, har tyvärr inte våran gruppbild på den här datorn. Men lita på att vi är fina!
..
Efter det åkte vi hem och började ladda inför The Nationals. SM i alla Freestyle grenar alltså. Sjukt bra idé och genomförande från organisationen. Backen såg väl sådär ut när vi kom hem med efter några dagar hade vi skapat en perfekt slakspuckel för ändamålet. Tror att puckelpist hade över 100 startande i alla klasser och min fina klubb tog 22 medaljer, varav 11 guld. Well done. Jag själv slutade trea första dagen, vilket gav ett senior-brons och ett junior-guld i samma åk. Spettan och min egen coach Jeppe var ovanför på prispallen. Inför parallelen var det dags att visa vart skåpet skulle stå, och efter att Jeppe åkte ut mot Oscar Eriksson och jag slagit ut honom var det jag och Per i final. Per du vet ju hur det gick i Gävle... Den dagen lyckades jag vinna två guld, ett senior och ett junior och plockade med mig fyra medaljer hem från dessa tävlingar.
..
..
Nu ska vi bara åka till Lindvallen och Skifuntastic, sedan är säsongen officiellt över. Fast vi har redan påbörjat nästa, och senast idag fick jag ett mail från head-coach Tomas om lite reflektion över säsongen och taktik inför nästa. Säsongen som kommer är ganska viktig, det går ett VM i Voss, Norge och det är samtidigt kval inför OS. Time to shine brukar jag kalla det. Vi har dessutom en ny mental coach Annika som hjälper till att hålla ordning i huvudet och nu ska jag försöka ta med mig allt bra jag gjorde de senaste tävlingarna in i nästa. It aint over til its over, var det första hon sa till mig. Kul eftersom det är vad jag tryckt in på bröstet. Jag läste i intervjun jag, Fredrik och Jens gjorde med MagasinÅre inför säsongen. Där säger jag att jag ville göra minst en WC-final och placera mig bra på JVM. Det är just vad jag gjorde, trots att jag tvivlade så mycket i USA. Jag kan väl säga att jag har lärt mig något i vart fall. 
..
Lite mer övergripande då, tittar man bara på vilket startfält vi hade under SM ser ju svensk puckelpist ljusare ut än någonsin. Men även ute i världen gör vi framsteg. Per Spett gör sin bästa säsong någonsin, Ricky Svensson är bara hundradelar från WC-final i Åre. Felix Elofsson och Nisse Wersen tar finalplatser på EuropaCupen och då får vi inte glömma stackars Jens och Emil som dragits med skador hela säsongen. Julia tog dubbla SM-guld men ge de yngre tjejerna några år så ser vi utan tvekan utveckling där med. Det ser onekligen kul ut inför sommaren och nästa år. Vi ska besöka Norge, Frankrike, Australien och Schweiz innan vi gör första tävlingen igen. Måste naturligtvis passa på att tacka mitt lag, mina coacher Jesper, Tomas, Lasse, Annika och JanneK för allting under säsongen. Dessutom Hanson och Verkstan i Åre för hjälp med all utrustning, och SOK för allt stöd. Nu börjar vi om på nytt, all on board. It aint over til its over. Nu kör vi.
..
Ludvig

Sikta mot stjärnorna

Hej.
..
Time is running late och jag måste sova. Tänkte bara nämna att nu kör vi. Molnen lyser med sin frånvaro och backen är allt mellan slaskig och stenhård på en dag. Fredrik 17, jag 18, Ricky och Felix var 21 och 23 eller något liknande. Competition mode on. Lets go
--

WC Åre + First look in Valmalenco

Hej!
..
Så nu har jag haft ett litet uppehåll igen, tänkte skriva hemmifrån med det försvann lite, av någon anledning så har man aldrig tid över när man är hemma. Men tävling blev det och jag är stolt att säga att jag samlade ihop mina problem om tryckte ner tre bra åk, och gick i och med det till min första världscupfinal, ungefär såhär såg jag ut i målfållan efter finalåket.
..
..
Sorgligt nog räckte inte detta till ett nytt personbästa utan slutade på samma fjortondeplats som året innan. Men ack så kul att få åka final på hemmaplan, med fantastiskt publik och live-TV. Enligt den ursprungliga planen skulle dagen därpå erbjuda 24 åkare en finalplats, med vädret jobbade mot oss så varken min 18 plats eller Ricky Svenssons 24 plats räckte efter att de skalat av finalfältet till 16 åkare. Överaskande nog stod Kingsbury utan segrar, landsmannen Phil Marquis och amerikanen Patrick Deneen tog guldmedaljerna och bästa svensk var Per Spett på en femte plats. Bra svenska resultat.
..
..
Bilden ovanifrån kommer från en soligt Milano som vi så glatt landade i imorse, med en helt ny laguppställning. De mer rutinerade åkarna får stanna hemma och istället har vi sällskap av Ricky Svensson, Felix Elofsson, Oscar Eriksson och Nils Wersen. På damsidan respresenteras vi av Johanna Eriksson och Frida Carlqvist. Det tog oss två flyg att förflytta oss rakt över Europa och efter en välförtjänt donken-lunch packade vi två nya bilar och styrde hjulen mot Valmalenco. Det är inget stort ställe, tvärt om, hemskt litet, men dagen till ära fyllt av folk som skall tävla i de olika freestylegrenarna, och vi är som FIS-General Joe Fitzgerald lade fram det, världens freestyle-framtid.
..
..
Det rapporteras om en halvmeter nysnö i puckelbacken och det blir intressant att se vad den kan erbjuda. Det var ju trots allt VM här 2008. Invigningsceremonin hölls mest på italienska med en hel drös med länder var representerade till klassisk nattklubbsmusik. Nu har vi installerat oss på hotellet och det har utvecklats något slags grabbhäng i mitt och Fredriks lilla rum. Fisk-relaterade ordvitsar flödar och jag tror alla är sugna på vad morgondagen har att erbjuda. So long!!
..
Ludvig

Kräksnö-reflektion

Hej!
..
Sitter nu vid gate 27 på Moskvas internatinella flygplats, och märker ingenting av protesterna mot "nya" presidenten. Ryssarna är väldigt dåliga på engelska men annars de nästan som vilket folk som hellst. Lite konstigt vinter-mode men det förgyller ju vardagen. Igår var det tävling, och jag har aldrig sett ett sådant snöfall, jag har ändå bott i Åre i snart 19 år, men det kändes som hela världens snötillgångar landade i Rosa Khutor igår. Jesper var snabb att säga att han gärna kan tänka sig flytta dit, men ett lite mer kortsiktigt och relativt gemensamt beslut var att aldrig någonsin lämna de bredare skidorna hemma igen. Canadensiska Kristie Richards, som ändå är ihop med Mark Abma, sa att hon aldrig åkt så djup puder. Det säger väl en del. Här är Kalven i snön.
..
..
Jag lyckades kvala in som tolva, och köra upp mig till en nionde plats i finalen. Med tanke på att startfältet var merparten världscup-åkare känns det helt okej, samtidigt som man alltid kan göra vissa saker bättre. Men kul att börja positivt i den backe som så småning om avgör OS-finalen. Dessutom vet jag vad jag kan. Adam stod över på grund av flera skäl, men han ville vara i form hemma i Åre istället. Emil och Fredrik hade lite problem i kvalet och slutade 20 och 24. Tjejerna kvalade som fyra, Vero, och femma, Julia. Till finalen ändrades positionerna och Julia slutade 4, och Veronica 6a. Grattis! Vann gjorde inte helt oväntat Mikael Kingsbury, Canada. Nu ska vi flyga vidare. Sjukt taggad för världscup hemma, ses där!!

Träning i Sochi

Hej!
..
OS-backe, OS-by, OS-kval, dem där två bokstäverna slutar aldrig dyka upp i den här byn. Kanske är det bara i mitt huvud, men det är ändå en speciell känsla att vara här. Även om det inte finns någonting annat att göra än att träna. Ryssland är ju kända för sin säkerhet, och när vi vandrade till backen imorse stod vakterna och poliserna utposterade längs gatan, och väl inne i kabinhuset kom metalldetektorerna. Naturligtvis måste man även identifiera sig.
..
..
Men två gondoler senare såg vi för första gången backen, mitt emellan en skicrossbana, en Aerials-platå och en halfpipe låg fyra spår av pucklar, fyllda med snö och väntade på att få bli dunkade. Sagt och gjort, vi bara öste på.
..
..
Liften bestod av två små rep och en hastig skotertur till toppen, och på så vis hanns det med många åk under dagen. Ryssland hade överlägset mest åkare, men även Japan och Canada var väl representerade. Själv tycker jag åkningen gick bra trots dent lite annorlunda snön, och de djupa pucklarna. Men solen sken och jag kan mycket väl tänka mig stå här igen 2014. Det pratas om att göra sista biten lite brantare, vilket jag är övertygad om att det inte skadar. Däremot får de gärna ha lite mer böj på kickarna.
..
..
Annars är det vakter typ precis överallt. I lustiga hattar och rediga midje-läder-skärp, det finns knappt nån som pratar engelska och alla ser så fantastisk ryska ut. Jag och Fredrik har under kvällen skippat de dubbade "DA"-stönen och jag håller på att färdigställa videon från andra delen av amerika-resan. Så det jag filmar nu kommer väl antagligen ut väl till nästa säsong. Emil ser mer och mer ut som ett lejon med sin långa man, och Adam pratar om att skaffa barn. Jesper diskuterar bilar och tjejerna är det ingen som förstår. Träningen börjar tidigare imorn, and therefor går jag till söms. Så här ser byn ut i vart fall.
..
..
Godnatt, eller спокойной ночи

Sochi, eller Rosa Khutor

привет, eller Hej.

Texten blir bra mycket större när man är i Ryssland tydligen. Men annars måste jag säga att det här landet har slagit mig med häpnad. Högst troligt på grund av hur negativt det här stackars landet framställs av allmänheten, och media. Moskva såg vi ju bara flygplatsen av och den går inte säga så mycket om. Den luktade rök och alla ser väldigt stereotypiska ut. Flygplanen såg däremot ut som hemma och när vi landade i Sochi kändes det som hela OS-kommitén kommit för att hämta oss. Gladare ryssar har jag aldrig träffat och vi blev inpackade i en stor vit buss med två personliga assistenter. Typ såhär.
..

..
I mörkret följde vi en övertrafikerad och krokig väg med vad som en gång kommer bli ett snabbtåg på sidan. Det jobbades nästan konstant i en halvtimma, och väl inne i byn såg man fler lyftkranar än hus. Hotellen är enorma och precis bredvid liften stannade den vita bussen för att släppa av oss mitt i vad som verkar vara en helt nybyggd by. Jag och Fredrik har grönt golv, dubbad mjukporr, inga instoppade täcken, vanliga eluttag och ett fantastiskt mottagande. Alla människor, väskor och skidor på plats och nu är det väl bara åka. Kommer bli intressant att se den för hand uppskottade puckelbacken imorn. Vi har konstaterat att ett såhär bra startfält har det nog aldrig vart på en EC förut, dessto större anledning att spöa allihop.
..

..
Har vart vaken alldeles för länge nu. Känns som att meningsbyggnaderna idag kan vara lite hipp som happ, men det får ni ha översikt med. Ska skriva jätteduktigt imorgon istället. Godnatt så länge.
..
Ludvig

RSS 2.0