ludvigfjallstrom

Jag har alltid gillat krönikor, och alltid hatat dem som skriver dem men som är alldeles för dåliga på det, man har läst någon slags instruktionsbok eller gått en häftig utbildning. Dem som vill ha en lustig och pricksäker avslutning men den blir lika platt som att åka puckelpist i Sunne. Till exempel hon som igår i ÖP lyckades hitta någon slags obefintlig parallell mellan Alexander Gerndts avstängdning från landslaget och Mörsils nya strippklubb, jag blev nästan arg. Så när Fredrik hivade krönikesamlingen "Män kan också amma" av Jonas Cramby mot mitt håll hoppades jag innerligt att han hade vettiga tankar hellre än att fälja regler.

..

Senast i förrgår fick jag beröm om upplägget i den här bloggen och ett tips om att i framtiden skriva krönikor, och det blev jag såklart både självgod och tacksam för. Jag kommer ihåg högstadiets svenskalektioner, där det fanns en uppsjö av regler för vad en viss typ av text krävdes innehålla. Vad som var skillnaden på en rapport, insändare, artikel, krönika och uppsats. Det gick ju självklart så långt att vi fotade de komplexa beskrivningarna av varje text och hade med till proven, det verkade så mycket viktigare att få med ett vist antal delar än att faktiskt ha någonting att säga, eller kunna berätta något så att folk förstod.

..

De inledande kapitlen i boken nådde absolut upp till förväntningarna, men så vände jag blad och såg rubriken "Därför hatar jag gymmet". Redan där började jag känna igen mig, kanske inte så korrekt att komma från vad som ska föreställa en elitidrottsman, men jag har aldrig känns mig så borta som på gymmet. Jag tänker ju naturligtvis inte ge er hela den, det får ni fixa själva, men den är helt fantastisk från början till slut. Det finns inte en chans att jag skulle komma ihåg vad som krävs för att något ska få kallas krönika, (ordet början kännas väldigt fult när man använder det såhär ofta), men jag tvivlar på att "Därför hatar jag gymmet" innehåller dem. Och även om den nu gör det så finns det ingen känsla av att han ska behövt tänka på dem under skrivandet, det är bara så naturligt.

Så risken finns att med jämna mellanrum postar iväg någonting sånt här, fast mer om saker jag funderar över eller tycker till om. Och ingen kan klaga på att jag inte följer alla regler för krönikeskrivning, man kan inte ens klaga på att jag började den här meningen med ordet "och", det är här en blogg, så jag får göra precis vad jag vill. Men i och med det här börjar bloggen tappa sitt syfte, och du som fortfarande läser, förutsatt att du gör det, var väl egentligen mer intresserad av vad svenska freestyle landslaget gör, men vi åker bara bil, så det kändes inte tillräckligt för att fylla ett helt inlägg. Men Jens är ju med, Jeppe klagar på Frankrike, Fredrik sitter och vinkar så allt är nog i sin ordning, och enligt prognosen kommer vi ha fantastiskt mycket snö imorn. Det blir kul. Nu dör datorn vilken sekund som hellst, men jag ska faktiskt skriva vad vi gör nästa gång, så kom gärna tillbaka.

..

Tillägg. Allt ovanför skrev jag i bilen på väg hit, men nu är vi framme i Meribel och i morgon ska vi puder redan vid nio. Byn är lite som Zermatt, det känns omodernt men hiskeligt hemtrevligt. Nu ska det sovas.

..

Ludvig