Träning och trådlöst trubbel
Hejhej.
Internet har aldrig varit av någon större kvalité i just det här landet, men i år har de nått rekord i att ha så dålig och ojämn uppkoppling som möjligt. Jag förstår knappt hur det är möjligt. I vart fall har jag försökt lägga in några inlägg här som har gått sådär men här nedan har jag moddat om det lite för att passa in i dagens situation, och inte den ursprungliga.
Vi har flyttat några hundra meter närmare backen, och gjort små justeringar i rumsfördelningen, jag och JJ slipper en skäggig dvärg, men får stå ut med en hippebiff istället. Vi gjorde idag den första officiella träningen, och backen ser mer och mer ut som en arena. Det är därav mycket folk, inte bara åkare utan även arbetare och någon enstaka åskådare, plus en drös med coacher längst ner i målområdet. Temperaturen har sjunkit några få grader senaste dagarna och backen påverkas inte överdrivet mycket av det men det är långt ifrån en lätt uppgift vi har tagit på oss, och det verkar fler lag än mitt hålla med om.
Per knackade tre gånger i bordet innan han stolt deklarerade att han minsann inte kraschat än enda gång under det här lägret. Själv har jag lyckats rulla ner för hela mittpartiet, landat baklänges i första landningen och täckt en stackars flicka med snö. Fredrik har slagit i ändan och skidorna flög åt varsitt håll, Emil har landat strax utanför landingen och Julia skulle bara stanna nere vid coacherna, men skidorna försvann och vips låg hon på backen. Nämnas skall att det är blank-is på båda sidorna av puckeln.
Annars ser vi på film, äter kakor, stretchar, slåss och allt annat man kan tänkas sysselsätta sig med. Vi får numer alla måltider serverade på Piste som ligger bara några meter bort, skönt att slippa tänka på sådant. På TVen ramlar en tjockis av sin cykel, i korridoren spelar jänkarna bowling. Imorn får vi nummerlappar, hoppas de inte är lika tight som vanligt. Vi har i vart fall fått häftiga armband som ger inträde till middagen.
Vad exakt håller united på med just nu? Nog för att alla är skadade men Basel?... Jaja, när vi kommer tillbaka är vi starkare än någonsin. United we stand.
För den som har missat det blottar Lauritz sin själ på sirjensalot.wordpress.com, men när jag skaffade den här bloggen då var det minsann sjukt töntigt med sådant.
Stay cool
Ludvig
Internet har aldrig varit av någon större kvalité i just det här landet, men i år har de nått rekord i att ha så dålig och ojämn uppkoppling som möjligt. Jag förstår knappt hur det är möjligt. I vart fall har jag försökt lägga in några inlägg här som har gått sådär men här nedan har jag moddat om det lite för att passa in i dagens situation, och inte den ursprungliga.
Vi har flyttat några hundra meter närmare backen, och gjort små justeringar i rumsfördelningen, jag och JJ slipper en skäggig dvärg, men får stå ut med en hippebiff istället. Vi gjorde idag den första officiella träningen, och backen ser mer och mer ut som en arena. Det är därav mycket folk, inte bara åkare utan även arbetare och någon enstaka åskådare, plus en drös med coacher längst ner i målområdet. Temperaturen har sjunkit några få grader senaste dagarna och backen påverkas inte överdrivet mycket av det men det är långt ifrån en lätt uppgift vi har tagit på oss, och det verkar fler lag än mitt hålla med om.
Per knackade tre gånger i bordet innan han stolt deklarerade att han minsann inte kraschat än enda gång under det här lägret. Själv har jag lyckats rulla ner för hela mittpartiet, landat baklänges i första landningen och täckt en stackars flicka med snö. Fredrik har slagit i ändan och skidorna flög åt varsitt håll, Emil har landat strax utanför landingen och Julia skulle bara stanna nere vid coacherna, men skidorna försvann och vips låg hon på backen. Nämnas skall att det är blank-is på båda sidorna av puckeln.
Annars ser vi på film, äter kakor, stretchar, slåss och allt annat man kan tänkas sysselsätta sig med. Vi får numer alla måltider serverade på Piste som ligger bara några meter bort, skönt att slippa tänka på sådant. På TVen ramlar en tjockis av sin cykel, i korridoren spelar jänkarna bowling. Imorn får vi nummerlappar, hoppas de inte är lika tight som vanligt. Vi har i vart fall fått häftiga armband som ger inträde till middagen.
Vad exakt håller united på med just nu? Nog för att alla är skadade men Basel?... Jaja, när vi kommer tillbaka är vi starkare än någonsin. United we stand.
För den som har missat det blottar Lauritz sin själ på sirjensalot.wordpress.com, men när jag skaffade den här bloggen då var det minsann sjukt töntigt med sådant.
Stay cool
Ludvig
Kommentarer
Trackback
