Lägesrapport a la Fjällström
Oh hoy!
..
..
I skrivande stund skiner solen som om mörkret aldrig skall återkomma. Mr. Kalv och jag själv är bänkade framför varsin dator i väntan på matsmältningens ljuva underverk, och den oundvikliga fysträningen av Mr. Dimitrios. Han får hjälpa mig med stavningen där, men fantastisk coolt mellannamn på vår grek, som för övrigt bör ha extra cred idag som såg till att ryggen höll hela träningen trots tvivlen, men en sak i taget, och först en bild från solen.
..
..
Så vad har hänt egentligen. Vi mötte de små gymnasie-eleverna på arlanda och flög de två och en halv timmarna ner till Genéve, iförda kavaj för proffsighetens skull. Efter en svettig lunch på flygplatsens burgerking tog vi första tåget och spelade kort ända fram till Visp. Visp är troligen någon form av by, vi hittade i vart fall donken och en gräsplätt, men efter att ha snurrat runt där i en timme hoppade vi på nästa tåg, som då gick ända in i Zermatt. Jag hoppas någon uppmärksammade min ordvits. Här är en bild från Visp.
..
..
Liggandes på rygg på tågvagnens platta golv seglade (rullade) vi långsamt in längs Zermatt:s tågstationsperrong. Två taxibilar fick köra dessa 19 väskor och lika många skidfodral till lägenhetshotellet Casa Vanessa, det senaste årens centrum för det svenska puckepistlandslaget. Fem rum hinnehåller människor sorterade efter kön, status och matlagningskunskap. Enligt tradition kan ingen coach laga middag, vilket gör att vi varje kväll har en förvirrad men blåögd (Lasses tillägg: fin, fantastisk och fulländad) hoppcoach och en hårlös, välutbildad, grekisk fysio.
..
Igår var den första dagen på den soliga glaciären, och det verkar onekligen som att vädergudarna har fattat tycke för Sverige. Vad jag trodde var dagens enda moln visade sig vara spåren at flygplan, men trots det, och trots att vi är cirka 3000 meter närmare solen än i vanliga fall, är backen lika stenhård som en decembermorgon i ett bäcksvart nordfinland. Backens konvexa form gör nedre delen en smula svårare, vilket inte påverkat oss överdrivet mycket. Av de fyra pass vi har hunnit med på Klein Matterhorn har ett utförst i puckellös backe, två vid övre hoppet och det sista i mittpartiet. Gårdagen avslutade jag men en reducering av antalet hopp efter smärtor i nedre delen av ryggen, Janne tog sitt ansvar som den fysio han är och med hjälp av piller, tejp och en ryggkorsett klarade vi av dagen utan problem.
..
..
Typiskt för Zermatt-läger verkar vara fotvärk, och speciellt för de som tagit med sig oanvända pjäxor, men även mina gamla trogna har tryckt på onödigt mycket. Luften uppe på berget är tunnare än den tunnaste spindeltråd, så vattenåtgången ökar kraftigt under dessa veckor. De nya skidorna är såklart fortfarande vassa, vilket är fantastiskt första åket på morgonen i backen, men lite ovant när det kommer in mellan pucklarna. Emil är fortfarande sämre än mig på Trackmania. Pers skägg börjar ge honom andningssvårigheter. Nu ska vi ha fys...
Skepp åhoj!
Ludvig
Ludvig
Kommentarer
Trackback
