ludvigfjallstrom

Hej och välkommen till den sjätte uppdateringen från Jindabyne.

..

Som rubriken antyder har vi både positiva och inte lika positiva rapporter att avlägga. Om vi börjar från början innehöll dagen, utan förvåning, en stor mängd solsken. Det var dessutom näst intill vindstilla, och kladdet innanför jackan var mer påtagligt än någonsin. Alla kvarvarande lag hade träning på schemat idag, men det var för dens skull aldrig trångt, mer socialt. Toppa hade använt sina kontakter på berget och med hjälp av en pistmaskin och tillhörande förare kört rakt över sista partiet, flyttat lite snö fram och tillbaka, till den grad att landningen var brantare, men ändå helt platt när det gäller pucklar. Detta öppnade möjligheter för större luftfärder än tidigare, och vår norske kollega Tevje slänge rent av av en dubbel backflip, till den förbigående liftens stora förtjusning. Tyvärr ingen bild på detta, men lite åkning kan vi bjuda på.

..

..

Till nästa punkt på rubriken har vi en tung dag gällande den fysiska formen på flera i vårt lag. Per har återigen slagit till sin fot och kommer stanna hemma från backen imorn. Likaså Martina som länge haft problem med nacken och var tvungen att ta ut extra vila för att orka med sista dagarna. Min andra rumskamrat Fredrik har sträckt någon del av ljumsken om jag har förstått saken rätt, det verkar inte vidare allvarligt, men för säkerhets skull stannar även han hemma under morgondagen. Jag själv har ju länge haft en ryggskada som ställt till det för mig fram och tillbaka, men jag tycker att det, under lägrets gång, försökt att vara min kompis på alla sätt.

..

På eftermiddagen idag skulle vi återigen göra den mytomspunna backfullen på övre hoppet, och kaxig från förra träningens succé i ämnet, tvekade jag inte en sekund på vägen in mot kicken. I min eget sinne hade jag alldeles lagom mycket rotation i avgången, videon visar tyvärr något annat. Jag var så pass säker att jag skulle landa klockrent, att jag inte ens kopplade när min ena skida landa med långsidan neråt, och inte förrän skrapsåren på hakan var färdigskrapade och snön innanför kläderna börjat smälta, insåg jag vart jag låg någonstans. Nåväl, inte ska väl detta förstöra dagen, jag dunkade ner till Tomas och tyckte det var självklart att ett till hopp måste göras. Sagt och gjort, några minuter senare stod jag där uppe igen. Inte riktigt lika kaxig, men väldigt sugen på att lyckas. Avgången återigen lite för sen, men den här gången var jag fullt medveten och drog in benen lite för att komma runt till en vettig landningsposition. Och shmack, där kändes det som att ryggen gick av på minst fyra ställen. Jag bromsade in, stannade på första puckeln, tittade upp på Greken Janne och sa högt och tydligt "Aj, Janne, det där gjorde skitont".

..

Det var någonstans mitt under den landningen som min rygg bestämde sig för att det fick vara nog, och gick in i strejk. Jag lyckades få med mina prylar till tåget med hjälp av värktabletter, låg på golvet hela resan ner till parkeringen, och sen fick jag ordinationen att gå ut och gå. Jag önskar nästan att någon skulle filmat den kvarten det tog för mig klä på mig, för jag han ligga i väldigt många konstiga vinklar för att inte böja mig och ändå lyckas dra på mig någonlunda vettiga plagg. Under några sekunder försökte jag knyta skon med bara en hand, jag vet inte hur det är med resten av världen, men jag klarar verkligen inte av det.

Så morgondagen kommer inte bestå av backen för mig heller, däremot kommer vi besöka gymmet två gånger, försöka röra på sig så mycket som möjligt, få behandlingar av Janne K, och försöka se något positivt i vad som hänt.