Stockholm with the eyes of a lantis
Jag önskar läsaren av denna rad en trevlig kväll.
Idag har jag gått vilse fem gånger, Roshana gick inte vidare i idol och min tandborste är trasig.
Igår fortsatte vi med testerna, och efter lite stånk och stön tryckte vår käre lagmedlem Fredrik upp 100 kg i liggande ställning. Duktig pojke. I spänsttesterna slog Emil nästan i taket, och under sprinten såg man bara ett rött litet streck innan han stod 30 meter bort och tyckte att det gick lite långsamt. Jag själv var också hyffsad nöjd med dessa tester, när vi ställde oss på startlinjen till den 200 meter långa löpbanan, redo för 3000 meters plågning. Avslutade vistelsen med personsämsta på cooper, men är ändå nöjd över lag, och kan ju alltid skylla på att jag tryckte upp så mycket i knäböjen dagen innan.
Efter lunch styrde vi stegen in mot den centralare delen av staden, och vandrade i sommarvärmen gata upp och gata ner. Passade på att överblicka statusen hos några gamla vänner, innan jag och servis-proffset Lucas avslutade med middag och biljard på det geniala konceptet Biljardpalatset. Var efter dessa timmar mycket trygg i mitt lokalsinne, och försäkrade mig själv om att de vilsna dagarna var över. Tog aldrig i trä.
Klockan nio imorse samlades vi återigen i Bosöns träningslokaler för att träna teknik i de gym-övningar som enligt planen ska göra oss till världsmästare. Lite finlir på diverse och några nya övningar var en lysande avslutning på dessa dagar, och efter lunchen får vi återigen in till staden. Med detta besök följde självklart en mängd nya lärdommar, som hur dyrt kaffe kan vara fast man fortfarande ser botten i koppen, eller att man kan hamna en hel stadsdel åt fel håll, fast man besökte den där idiotiska parken dagen innan. Fredrik gillar dock sin nya tröja, och jag fick fika, så man ska väl inte klaga. Stockholm känns ändå väldigt stereotypiskt, det känns som att de verkligen försöker leva upp till fördommarna, och jag påmindes om en klockren kommentar av Henrik Schyffert som jag råkade höra när jag vandrade förbi TV:n här om dagen. "Den svenske mannens jobb, det är att sitta på X2000, och fika". Kul också att svänga förbi Williams tillfälliga hem och spela lite på gitarren med tusen funktioner, får mig att sakna hemmet efter bara några dagar.
Jag är dålig på att fota, men blaskigt kaffe har ni nog sett förr. Imorgon ska vi flyga till Schweiz, jag kanske tar en bild där istället, fast Matterhorn har ni nog också sett. Tänkte försöka få med en perfekt backfull istället, det har ni inte sett, än.
Över och ut
Ludvig
Idag har jag gått vilse fem gånger, Roshana gick inte vidare i idol och min tandborste är trasig.
Igår fortsatte vi med testerna, och efter lite stånk och stön tryckte vår käre lagmedlem Fredrik upp 100 kg i liggande ställning. Duktig pojke. I spänsttesterna slog Emil nästan i taket, och under sprinten såg man bara ett rött litet streck innan han stod 30 meter bort och tyckte att det gick lite långsamt. Jag själv var också hyffsad nöjd med dessa tester, när vi ställde oss på startlinjen till den 200 meter långa löpbanan, redo för 3000 meters plågning. Avslutade vistelsen med personsämsta på cooper, men är ändå nöjd över lag, och kan ju alltid skylla på att jag tryckte upp så mycket i knäböjen dagen innan.
Efter lunch styrde vi stegen in mot den centralare delen av staden, och vandrade i sommarvärmen gata upp och gata ner. Passade på att överblicka statusen hos några gamla vänner, innan jag och servis-proffset Lucas avslutade med middag och biljard på det geniala konceptet Biljardpalatset. Var efter dessa timmar mycket trygg i mitt lokalsinne, och försäkrade mig själv om att de vilsna dagarna var över. Tog aldrig i trä.
Klockan nio imorse samlades vi återigen i Bosöns träningslokaler för att träna teknik i de gym-övningar som enligt planen ska göra oss till världsmästare. Lite finlir på diverse och några nya övningar var en lysande avslutning på dessa dagar, och efter lunchen får vi återigen in till staden. Med detta besök följde självklart en mängd nya lärdommar, som hur dyrt kaffe kan vara fast man fortfarande ser botten i koppen, eller att man kan hamna en hel stadsdel åt fel håll, fast man besökte den där idiotiska parken dagen innan. Fredrik gillar dock sin nya tröja, och jag fick fika, så man ska väl inte klaga. Stockholm känns ändå väldigt stereotypiskt, det känns som att de verkligen försöker leva upp till fördommarna, och jag påmindes om en klockren kommentar av Henrik Schyffert som jag råkade höra när jag vandrade förbi TV:n här om dagen. "Den svenske mannens jobb, det är att sitta på X2000, och fika". Kul också att svänga förbi Williams tillfälliga hem och spela lite på gitarren med tusen funktioner, får mig att sakna hemmet efter bara några dagar.
Jag är dålig på att fota, men blaskigt kaffe har ni nog sett förr. Imorgon ska vi flyga till Schweiz, jag kanske tar en bild där istället, fast Matterhorn har ni nog också sett. Tänkte försöka få med en perfekt backfull istället, det har ni inte sett, än.
Över och ut
Ludvig
Kommentarer
Trackback
