Back on track, Aussie
Hej!
..
..
Dra mig baklänges det här var länge sen. Jag tänkte i vart fall återuppta mitt skrivande efter sommarens uppehåll. Jag tyckte helt enkelt att livet var lite för tråkigt för att delges där ett tag. Nu är vi tillbaka i byn där jag först delade mina ord med världen, och det kändes ganska naturligt att börja om just här. Dels för att det är så mycket lättare att bara behöva skriva vad vi gör en gång, lite för att vi inte har så mycket annat att göra, och lite för att jag saknar det. Risken finns att det här är början på ett ganska långt inlägg. Så har du dåligt med tid, sluta nu.
..
Men låt oss backa lite. Senaste inlägget var en glad avslutning av säsongen, precis innan vi entrade nästa. Nu är vi långt inne i försäsongen och har släppt allt gammalt och satt upp nya mål. I sommar har vi vart två vändor i Folgefonna, Norge. En vända i huvudstaden, och flertalet timmar ute på vattenhoppet i Järpen. Alla resor med olika sällskap och konstelationer. Men nu sticker jag händelserna i förväg. Först och främst ett stort grattis till den fenomenale, den fantasifulle, den värmländska Ricky Svensson som i år är fullvärdig medlem av det svenska puckelpistlandslaget. Mindre kul är att Martina var tvungen att lämna oss efter de biverkningar hennes hjärnskakning tyvärr orskakade. Då ska vi se. Annars har sommaren bestått av lite jobb, lite avslappning och massa fysträning. Naturligtvis en hel del OS-tittande, vilket inte direkt minskar lusten att kvalificera sig till ett sådant.
..
Tillbaka till nuet, vi sitter alltså i Jindabyne, Australien, precis som förra året vid den här tiden. Inte heller i år brydde de sig om att införa internet till bostäderna så vi sitter i mitten av en liten pub med ljudet av biljardkulor, skål-rop och fem år gammal techno i bakgrunden. Varför känns det här landet så omodernt? Det tog som vanligt två dygn och fem flyg att ta sig ner, och första natten i sängen sov jag 15 timmar, andra natten runt 5 timmar. Just nu är jag ärligt talat ganska trött. Första dagen i backen är slut, den var blåsig, molnig och fantastisk. Skönt att vara på snö, mindre skönt att börja i ett stenhårt, midjedjupt hav av oregelbundna knölar, men efter några åk började man faktiskt hitta tillbaka till att det faktiskt är en sport och vi faktiskt har åkt förut. Vi delar backen med Kina, en liten bit av USA, Japaner, Ryssar och naturligtvis även Australiensare. Ni får ursäkta att inte alla ord eller meningar ter sig som de skall, jag är bara inte tillräckligt med i huvudet just nu.
..
Annars är allting ungefär som det brukar, Adam skypar med frugan, Jesper pluggar jägarexamen, Fredrik pluggar körkort, Jens öser Mumford ans Sons, Janne knådar på Per och Julia står i köket. Vad ska man klaga på. Synd att vi saknar några där sparslantarna inte riktigt räcker till. Synd om de skadade, (Emil), och lite synd om alla som inte får stå på snö. Tro mig, det känns bra. Tre veckor kvar här innan tillbaka till mörka, kalla och sällskapliga Järpen. Jag, Jens och Emil börjar nu vårt fjärde år. Känns som jag just började sexan typ. Allting får väldigt fort just nu, och det är en konst att lugna ner sig och leva i nuet. Vår lilla grupp är bra på att diskutera, men någonstans mitt i dagens fysträning lyckades de flesta komma överens om hur viktigt det är att ha kontroll på huvudet. Och det finns väl en regel som gäller allt, det man tränar på blir man bättre på, oavsett om det är fysik, teknik, fortplanting, matlagning, orgel eller att bara lyfta ena ögonbrynet. Man tränar sig till att tänka på rätt saker, och gör man det är det lättare att få kroppen att göra därefter. Logiskt.
Men låt oss backa lite. Senaste inlägget var en glad avslutning av säsongen, precis innan vi entrade nästa. Nu är vi långt inne i försäsongen och har släppt allt gammalt och satt upp nya mål. I sommar har vi vart två vändor i Folgefonna, Norge. En vända i huvudstaden, och flertalet timmar ute på vattenhoppet i Järpen. Alla resor med olika sällskap och konstelationer. Men nu sticker jag händelserna i förväg. Först och främst ett stort grattis till den fenomenale, den fantasifulle, den värmländska Ricky Svensson som i år är fullvärdig medlem av det svenska puckelpistlandslaget. Mindre kul är att Martina var tvungen att lämna oss efter de biverkningar hennes hjärnskakning tyvärr orskakade. Då ska vi se. Annars har sommaren bestått av lite jobb, lite avslappning och massa fysträning. Naturligtvis en hel del OS-tittande, vilket inte direkt minskar lusten att kvalificera sig till ett sådant.
..
Tillbaka till nuet, vi sitter alltså i Jindabyne, Australien, precis som förra året vid den här tiden. Inte heller i år brydde de sig om att införa internet till bostäderna så vi sitter i mitten av en liten pub med ljudet av biljardkulor, skål-rop och fem år gammal techno i bakgrunden. Varför känns det här landet så omodernt? Det tog som vanligt två dygn och fem flyg att ta sig ner, och första natten i sängen sov jag 15 timmar, andra natten runt 5 timmar. Just nu är jag ärligt talat ganska trött. Första dagen i backen är slut, den var blåsig, molnig och fantastisk. Skönt att vara på snö, mindre skönt att börja i ett stenhårt, midjedjupt hav av oregelbundna knölar, men efter några åk började man faktiskt hitta tillbaka till att det faktiskt är en sport och vi faktiskt har åkt förut. Vi delar backen med Kina, en liten bit av USA, Japaner, Ryssar och naturligtvis även Australiensare. Ni får ursäkta att inte alla ord eller meningar ter sig som de skall, jag är bara inte tillräckligt med i huvudet just nu.
..
Annars är allting ungefär som det brukar, Adam skypar med frugan, Jesper pluggar jägarexamen, Fredrik pluggar körkort, Jens öser Mumford ans Sons, Janne knådar på Per och Julia står i köket. Vad ska man klaga på. Synd att vi saknar några där sparslantarna inte riktigt räcker till. Synd om de skadade, (Emil), och lite synd om alla som inte får stå på snö. Tro mig, det känns bra. Tre veckor kvar här innan tillbaka till mörka, kalla och sällskapliga Järpen. Jag, Jens och Emil börjar nu vårt fjärde år. Känns som jag just började sexan typ. Allting får väldigt fort just nu, och det är en konst att lugna ner sig och leva i nuet. Vår lilla grupp är bra på att diskutera, men någonstans mitt i dagens fysträning lyckades de flesta komma överens om hur viktigt det är att ha kontroll på huvudet. Och det finns väl en regel som gäller allt, det man tränar på blir man bättre på, oavsett om det är fysik, teknik, fortplanting, matlagning, orgel eller att bara lyfta ena ögonbrynet. Man tränar sig till att tänka på rätt saker, och gör man det är det lättare att få kroppen att göra därefter. Logiskt.
..
Vad var poängen med det där, jag vet inte. Jag måste gå tillbaka och sova nu, klockan är halv nio. Hoppas rytmen börjar återvända snart. Just nu vet jag knappt vad jag skriver, fingrarna sköter sig själva, jag slängde in lite telefon-bilder från resan hit i vart fall. Kommer inom kort utnyttja mina familjekontakter och förnya utseendet här på sidan till något riktigt spektakulärt. Men jag får se när jag pallrar mig tillbaka hit till puben, håll till godo så länge. Keep it real.
Vad var poängen med det där, jag vet inte. Jag måste gå tillbaka och sova nu, klockan är halv nio. Hoppas rytmen börjar återvända snart. Just nu vet jag knappt vad jag skriver, fingrarna sköter sig själva, jag slängde in lite telefon-bilder från resan hit i vart fall. Kommer inom kort utnyttja mina familjekontakter och förnya utseendet här på sidan till något riktigt spektakulärt. Men jag får se när jag pallrar mig tillbaka hit till puben, håll till godo så länge. Keep it real.
Kommentarer
Trackback
