Lyxlirar i Deer Valley

Hej!
..
Ligger för tillfället i vad man lätt skulle kunna missta för en hög med ved, men det är faktiskt en säng, och jag känner fortfarande doften av klor från jacuzzin några meter bort. Deer Valley beskrivs lite som en fin golfklubb, fast med skidor istället för goldklubbor och snö istället för gräs. Allting är fancy, dyrt och en smula konservativt. Turisterna verkar komma från alla möjliga hörn av världen, och väljer Park City och Deer Valley för snökvalitén och kanske för att göra av med lite pengar. Vill man köpa en villa här få man hosta upp 50 miljoner dollar, liftkorten kostar 100 dollar per dag och snowboardåkare är bannade, det är inte fint nog. Mitt i allt detta finns en väldigt lång, väldigt snygg, väldigt känd och väldigt svår puckelbacke. Nerifrån ser den ut såhär.
..
..
Det var inte helt enkelt att ta sig hit dock, ett överbokat plan gjorde att vi nästan behövde lämna Tomas i Calgary, och när till slut alla var på plats var mer än hälften av bagaget kvar i Denver. Under natten lyckades flygbolaget lämna några få väskor hos oss på Quality Inn i Salt Lake City. Dagen efter var vi tvungna att besöka flygplatsen ytterligare en gång innan alla hade fått både skidor och väskor. Men jag är inte förvånad, flygplanen var så små att det knappt fanns plats att sitta. Till slut rullade vi i vart fall in i Park City och till de utan tvekan bästa boenden på världscupen.
..
Jag, Emil och Freddan delar på tre våningar, med generösa utrymmen i både vardagsrum och kök. Vi har fyra badrum, jacuzzi och en TV man får nackspärr av om man ska läsa texten. Varje dag kommer det dessutom personal som byter ut handdukar, diskar och ser till att vi mår allmänt bra. Men det är minsann inte bara här man blir mottagen som en sultan, i backen är de mer än nöjda att få ha oss och är alltid lika vältaliga när man glider förbi. Såhär såg backen ut från första hoppet, under dagens inspektion.
..
..
Backen har definitivt sina svårigheter. Ingången på försa hoppet bjuder nästan på ett drop, och mittpartiets pucklar bjuder ibland på överaskningar i form av plötsliga isfläckar eller djupa gropar. Dessutom är backen så lång att varje åk är som två vanliga. Lägg till den höga höjden och man känner sig som en gammal rökare när man försöker lyssna på coacherna och hitta något syre samtidigt. Imorn är första tävlingsdagen och för oss är den på eftermiddagen/kvällen. Träningen börjar fem lokal tid vilket gör att klockan är runt 01 hemma i Sverige.
..
Svenska startnr:
Veronica 21, Julia 32, Per 25, Emil 35, Adam 38, Ludvig 39 och Fredrik 48.
..
..

Bilden ovan är från den officiella invigningceremonin, där ett välspelande liveband underhöll. Självklart blir Julia suddig. Annars pluggar vi, jättemycket. Den nya läraren Per Spett ligger på oss varenda dag, så efter middagen plockar vi alla fram böckerna och Per går runt och låtsas hjälpa till, fast varken vi eller han vet vad han pratar om. Nädå, han är väldigt duktig. Emil är inte lika glad. Trots att tävlingen börjar väldigt sent imorgon har Per naturligtvis lagt in lite studerande i schemat under dagen, så jag måste nog lägga mig trots alls. Mer info från tävlingen kommer nog imorgon. Håll till godo.
..
Ludvig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0