Tomas skottar
Coach Tomas skottar snö på övre kicken.
Australien so far
Hej och välkommen!
Det här är min nystartade blogg, och den tänkte jag uppdatera med vad jag gör, vart jag är och hur träningen går mot mina mål OS 2014 och 2018. I särskilda fall kanske jag slänger med en fundering eller reflektion av någonting annat, eller ett glatt rop om United vinner, men i stora drag mina träningar och tävlingar.
Om någon som inte känner mig på något sätt skulle hitta hit tänkte jag säga att jag heter Ludvig Fjällström, är för tillfället 18 år och är puckelpist-åkare i svenska landslaget. Jag bor i Åre och går på det fyra-åriga skidgymnasiet i grannbyn Järpen.
Puckepist är en fantastisk sport av den lätta anledingen att den innehåller så många delar, att varje del av kroppen måste vara spännd till max, och att koncentrationen måste ligga på högsta nivå från början till slut. Det är snabbt, hårt och inte minst häftigt, och självklart otroligt roligt. Som Årebo låg puckelpist väldigt tillgängligt under min uppväxt, och tur är väl det, annars hade jag nog aldrig varigt där jag är idag.
Så som första inlägg tänkte jag skriva vad som händer just nu. Om någon missat mina kära lagmedlemmars dagliga uppdateringar (per bloggar på freeride, martina kör på martinaschriwer.blogspot.com och adam har aroundadam.wordpress.com) så börjar jag med en kort summering av läget.
Vi befinner oss i Jindabyne, Australien, på träningsläger inför säsongen, där tanken är att vi ska börja bygga upp det tävlingsåk som förhoppningsvis ger bra resultat under vintern. Vi är sex atleter, två coacher och en fysio, samlade på tre simpla rum på The Station strax utanför centrum. Även lagen från Norge och Canada bor längs gatan, men väl i backen träffar vi även ryssar, enstaka amerikaner och lovade australiensare.
Vi tillbringar tre och en halv vecka i den 3500 personer stora byn, allt för att vara så förberedda som möjligt när tävlingskaoset brakar lös. Backen heter Toppas Dreams efter den legendariske Australiensaren, och den är minst sagt fantastisk. Dock börjar den bli hyffsat uppkörd, inget att förvånas över med tanke på antal åk den utsätts för varenda dag. Hoppen likaså välbyggda och den evigt stekande solen gör landingarna relativt barmhärtiga för eventuella snedsteg i luften. Dom enda moln man kan skåda är lång bort över bergstopparna, vilket förvirrar klädvalet på mornarna, då den inte speciellt långa promenaden till frukosten alltid kantas av frost och kyla. Dessutom har städerskorna en förkärlek för att stänga av vårt element medans vi är på berget, och Fredrik har en förkärlek för att glömma att han tidigare öppnat fönstret.
Förutom intensiv träning i backen har vi fys och rörlighet med vår trogne grek Janne K, som består av allt men stenhårt gym och fotbollstennis. Jesper är fantastisk i sin nya roll som Tomas sidekick i coach-staben och möjligheterna känns maxade för att nå bra resultat!
Det enda som saknas från mig just nu är lite diciplin att gå och sova, vilket gör att min första blogginlägg tar slut nu, och då har jag ändå inte lyckats få in en enda bild, jag får titta mer på det imorgon. Godnatt så länge.
Ludvig
Det här är min nystartade blogg, och den tänkte jag uppdatera med vad jag gör, vart jag är och hur träningen går mot mina mål OS 2014 och 2018. I särskilda fall kanske jag slänger med en fundering eller reflektion av någonting annat, eller ett glatt rop om United vinner, men i stora drag mina träningar och tävlingar.
Om någon som inte känner mig på något sätt skulle hitta hit tänkte jag säga att jag heter Ludvig Fjällström, är för tillfället 18 år och är puckelpist-åkare i svenska landslaget. Jag bor i Åre och går på det fyra-åriga skidgymnasiet i grannbyn Järpen.
Puckepist är en fantastisk sport av den lätta anledingen att den innehåller så många delar, att varje del av kroppen måste vara spännd till max, och att koncentrationen måste ligga på högsta nivå från början till slut. Det är snabbt, hårt och inte minst häftigt, och självklart otroligt roligt. Som Årebo låg puckelpist väldigt tillgängligt under min uppväxt, och tur är väl det, annars hade jag nog aldrig varigt där jag är idag.
Så som första inlägg tänkte jag skriva vad som händer just nu. Om någon missat mina kära lagmedlemmars dagliga uppdateringar (per bloggar på freeride, martina kör på martinaschriwer.blogspot.com och adam har aroundadam.wordpress.com) så börjar jag med en kort summering av läget.
Vi befinner oss i Jindabyne, Australien, på träningsläger inför säsongen, där tanken är att vi ska börja bygga upp det tävlingsåk som förhoppningsvis ger bra resultat under vintern. Vi är sex atleter, två coacher och en fysio, samlade på tre simpla rum på The Station strax utanför centrum. Även lagen från Norge och Canada bor längs gatan, men väl i backen träffar vi även ryssar, enstaka amerikaner och lovade australiensare.
Vi tillbringar tre och en halv vecka i den 3500 personer stora byn, allt för att vara så förberedda som möjligt när tävlingskaoset brakar lös. Backen heter Toppas Dreams efter den legendariske Australiensaren, och den är minst sagt fantastisk. Dock börjar den bli hyffsat uppkörd, inget att förvånas över med tanke på antal åk den utsätts för varenda dag. Hoppen likaså välbyggda och den evigt stekande solen gör landingarna relativt barmhärtiga för eventuella snedsteg i luften. Dom enda moln man kan skåda är lång bort över bergstopparna, vilket förvirrar klädvalet på mornarna, då den inte speciellt långa promenaden till frukosten alltid kantas av frost och kyla. Dessutom har städerskorna en förkärlek för att stänga av vårt element medans vi är på berget, och Fredrik har en förkärlek för att glömma att han tidigare öppnat fönstret.
Vi har än så länge haft en vilodag där golf blev the main event. Med hyrda klubbor avgjordes en högst intern prestige-tävling på Jindabynes egen niohålsbana. Lagen delades upp i Coach Tomas med lille Fredrik, ett litet medellag med hyffsat erfarenhet i båda parter. Självutnämnde golfproffset Jens parades ihop med förstagångs-spelaren Martina, och den nyligen elitsatsande Adam. Sista laget innehöll Coach "Inte så bra tålamod"-Jesper, och Fysion Jane, vilket var ett osäkert kort på grund av ovisshet om eventuell erfarenhet. Hade inte sistnämda lag tappat bort scorekortet på sista Tee hade nog vinnaren stått klar, men tävlingen räknades ogiltig och vi lämnade den soliga banan i förtvivlan.
Förutom intensiv träning i backen har vi fys och rörlighet med vår trogne grek Janne K, som består av allt men stenhårt gym och fotbollstennis. Jesper är fantastisk i sin nya roll som Tomas sidekick i coach-staben och möjligheterna känns maxade för att nå bra resultat!
Det enda som saknas från mig just nu är lite diciplin att gå och sova, vilket gör att min första blogginlägg tar slut nu, och då har jag ändå inte lyckats få in en enda bild, jag får titta mer på det imorgon. Godnatt så länge.
Ludvig
