ludvigfjallstrom

Hej, igen.
..
Fredrik sitter, sin vana trogen, och gullar med flickvännen över Skype. Adam gör allt i sin makt för att spendera så mycket tid som möjligt med frugan, trots att det bara blir en dataskärm. Poängen är att en hemlängtan sprider sig genom hela laget, och det blir väl lätt så med två dagar kvar. Därför gäller det att plocka fram proffsigheten och vara totalt fokuserad på varje träningspass trots alla andra känslor, och förlåt min självgodhet, men jag är väldigt nöjd med dagens resultat. Ungefär en "men-visst-tusan-kan-jag-åka-puckel"-känsla fyllde mig efter dagen, och kanske det har att göra med avsaknaden av moln, värmen, bristen på folk eller den underbara backen, men ibland är bara puckelpist så fantastiskt. 
..
Det var som sagt inte mycket folk i backen, men det fanns en gammal tant som gav mig en ordentlig tankeställare, ungefär såhär gick det till. Jag och Julia hoppar på liften precis som vanligt, det är eftermiddag och solen steker i ansiktet på väg upp, det enda man hör är skrapljudet från svängarna nedanför. Bredvid oss sitter en 65-70-årig australiensisk tant, och en snowboardåkare. Julia och jag börjar som vanligt en diskussion på väg upp, denna gång om ämnet kommunikation. Då öppnar tanten munnen för första gången. 

Tant
- Hungarian?

Julia
- No, Swedish

Tanten tystnar direkt och jag och Julia fortsätter prata, efter en stund fortsätter tanten. 

Tant
- Keep it down will you

Jag och Julia blir förvirrade men pratar tystare

Tanten
- Wääk wääk bla bla bla bla, take a breath people. Seriously oh my god, take a breath. 

Ludvig
- What?!?!?!

Tant
- Take a breath

Ludvig
- Eh.. Why?

Tant
- Because its peacefull

Ludvig
- Ehum, okay sorry... 

Varpå tanten tar sin skida och ger min en rejäl spark, innan hon tystnar och stirrar in i Solen. Jag och Julia kämpar för att inte ramla ner av skratt. Vi lyckas samla oss och åker upp till toppen under tystnad. Tanten vänder sig om precis innan vi hoppar av och säger lite nonchalant

- Thanks guys, I appreciate it.

Jag och Julia dör av skratt. Förhoppningsvis lyckas jag skriva det här, så att det framgår exakt hur konstigt det var, för jag tror aldrig jag vart med om konstiga liftfärd. Tillbaka i byn har vi ett klassiskt fyspass designat av greken JanneK. Detta innebär lite starter på kommando, lite interna tävlingar där man ska springa, hoppa, sidostega, fånga bollar etc, lite övningar för snabba fötter, lite förnedring när han ber oss hjula åt fel håll, och lite vanlig jogg för att få mjölksyran ur benen. 
..
Per och Jens stod för dagens mat och det var i det starkare laget, Adam, Jag och Fredrik höll på att svettas ihjäl. Jesper lade till lite extra Peri-Peri. Men det var som vanligt väldigt gott, måste säga att hela laget håller en förvnånansvärd hög nivå på all matlagning. Det gick dock åt väldigt mycket vatten. 
..
Tyvärr tog jag inga bilder, men jag misstänker att backen såg ut exakt som den har gjort tidigare, men lite bättre väder då såklart. Janne har än så länge vunnit solnings-tävlingen, men så står han ju bäst till också. Adam är fortfarande överlägsen på Age Of Empires, jag kommer ingenstans på varken 100 floors eller Logo-Quiz. På TV:n rullar antingen Californication eller Sons of Anarchy, båda under Jens regi. Per börjar bli långhårig, Julia är lite ganstah. Och juste, om ni vill se lite spontana bilder från vad jag eller laget gör, kolla instagram. Jag heter logiskt nog ludvigfjallstrom, för enkelhetens skull. 
..
Klockan tickar och vi har två viktiga dagar kvar, varav en är en träningstävling, och Per är ju regerande mästare i Kalvencup, vår interna tävling där vinnaren får innha en ko-klocka, fram tills nästa tävling är avgjort. Jag tror flera är sugna på att inte låta honom ha den för länge. Idag börjar skolan hemma i Järpen, blir kul att åka hem och terrorisera ettorna. Nu beger jag mig mot sängen, mot morgondagen, och det är nu bara 529 dagar till OS, ett halvår till VM och bara tre månader till tävlingsstart. (1991 till OS i Korea) Men jag är redo, mer redo än någonsin, i år ska vi sätta Sverige på kartan och vi ska visa att vikingarna kan mer än dricka mjöd. Bildligt talat. Godnatt. 

Hej!
..
Den lokala tatueringsstudion ändrade lite elakt sina öppettider, därför lägger vi bläckplanerna på is och sitter återigen på puben. Söndag som vi har är det relativt lite folk, relativ låg volym och relativt lite rugby på TV:n. 

..
Sedan sist har det hunnit gå tre spännande dager på snön, en i solen och ytterligare en i backen. Tiden går väldigt fort här nere, tror det blir så under ekvatorn eller nåt. Men det finns alltid något att göra, så det blir aldrig det långa väntandet på nästkommande dag, som vi brukar uppleva i Zermatt och Fonna. Nu är det bara tre dagar kvari byn, en dag i Singapore och sen på Lördag rullar vi in i Åre och återvänder till verkligheten. Tre dagar kvar i Australien, 530 dagar till OS-invigningen i Sochi. Imorgon börjar skolan där hemma, och jag och Jens är fortfarande förvånade över att vi börjar vårt fjärde år i Järpen. Vart exakt tog tiden vägen, jag hade ju precis börjat läsa Harry Potter och lära mig spela gitarr. Sjukt. 
..
Vädret har inte riktigt spelat för vårt lag senaste tiden, först började det blåsa, och sen började det regna, och till slut blev det både regn, vind och kyla. Det var ett regn som jag aldrig upplevt det förut, det plaskade i pjäxorna, kläderna fick sin dubbla vikt, sikten var som bortblåst, snön var mer snow-slush än snö. I detta virrvarr av väder avgjordes också en intern tävling, där Mr. Spett stod som segrare, på sin födelsedag nr 27. Grattis! Vi firade detta med glass under ljudet av regnet smattrande på fönstren. Men natten är alltid som mörkast innan det ljusnar, och väl framme på vilodagen sken solen hela vägen från Jindabyne, längs Snowy Mountains Highway ut till kusten och Merimbula, en liten surf-by som även bjuder på skateparker, Zoo och golfbanor. Surfingen var vårt primära mål, men försvann då havet var platt magen på en kamel. Istället njöt vi i solen, tog några rundor i skateparken, gick på zoo, fikade, åt lamm-burgare på donken och åkte hem i solnedgången. Bilder från detta hittar ni längre ned i detta inlägg. Hoppas jag, om jag inte har glömt det tills dess. 
..
Idag körde vi halvdag, liftköerna på helgerna är inte att leka med, så vi begav oss upp när majoriteten äter lunch, hikade hopp (gick upp istället för att åka lift) och åkte hem när det drog igång igen. Solen var tillbaka på sin plats, molnen hade semester och vinden störde bara de stackars liftåkarna. Imorgon återgår vi till det vanliga konceptet och har två dagar av träning, och en dag av intern tävling innan vi packar ihop våra svettiga underställ och lämnar byn för i år. 
..
Vi har även påbörjat en ny del av vår mentala träning med Annica, och vi fyller flitigt i ett formulär hon har skickat med oss, för att kontrollera alla tankar som flyger runt. Jag tycker det är skönt att ha ett konkret sätt att jobba med det, ibland känns det som att det bara svävar iväg, men det är ack så viktigt, det lär man sig bara på dom här veckorna. Man blir påverkad av mer än vad man tror, och det finns alltid en förklaring till varför man inte känner sig som man vill. 
..
Robin Van Persie gjorde sitt första mål för United igår, likaså Kagawa, och lille Rafael verkar enligt tidningarna gjort en av sina bästa matcher, skönt med lite bra nyheter. Dessutom läste jag att Järpens IF tog en seger igår i div.5, bra jobbat pojkar! Vi sörjer även Neil Armstrongs bortgång, naturligtvis blev det en bra diskussion huruvida månlandningen har hänt, landslagets officiela åsikt är att vi inte vet. Vi var inte där, men vi är här och imorn är en perfekt dag för att bli en bättre puckelpiståkare, jag hoppas bara att det inte regnar. Det är så blött med regn. Så länge, chiao från Jindabyne och eder tillgivne, Ludvig. 

Skepp å en hoj

En till vilodag har kommit och gått, morgondagen utlovar vind utöver det vanliga. Jag och adam sitter mitt emot varandra på ett av de små barborden bredvid ingången på puben och uppdaterar oss med vad som händer i Sverige, nyheterna på TV är mest om Julian Assange eller någon lokal agility-tävling. Dessutom har de löjligt mycket reklam, men det är man väl van vid när fotbolls-em går på fyran. 
..
Idag har vi, efter en väl avnjuten sovmorgon, packad ihop oss i bilarna och åkt till den lokala niohålsbanan, för ett internt men ack så prestigefyllt lag-mästerskap. Om jag får gissa vann JanneK, men ingen var tillräckligt engagerad för att driva scorekort. Vi delade upp oss i två bollar och vandrade runt på dryga timman. Adam, som ändå var så pass seriös att han tog med egna klubbor, hävdar att det gick förbaskat dåligt. Vi fick ungefär, enligt huvudräckningens alla regler, samma score. Jag tyckte det gick förvånansvärt bra. Speciellt puttandet, men det är någonting med gräset här nere som gör att det rullar som om det vore magneter i ändarna av green. Förutsatt att bollarna skulla plötsligt vara gjorda av järn, det här börjar gå mig ur händerna. Nog om det. Som alltid låg det känguruer utspridda längs banan, nyfikna på vad det är för idioter som går ikapp bollarna bara för att slå iväg dom igen. Jens var en meter från att träffa mig i huvudet på första hålet. 
..
Väl hemma satte vi oss i vardsagsrummet, kopplade kvickt upp oss på ett lokalt nätverk och the game of empires was on. Först spöade jag, Adam och Jens tillsammans en datordriven trio av spelare. Sedan fick jag, Jens och Fredrik ordentligt med spö av Adam, innan jag slutligen avgjorde den största matchen genom att besegra både Jens, Fredrik och Jesper. Enkelt att avgöra, Adam, eller Rolle Af Döden som han kallar sig i spelet, är den okrönte kungen. Just nu sitter han och gullar sig med Matilda på skype. 

 

Får höra av Emil att rehab går bra och han kan vara med i backen mycket snarare än vad vi väntat, way to go kalven! Annars har vi insett att halva snölägret redan gått, och det har gått väldigt fort. Vi diskuterar vad de ska bli av de kvarvarande vilodagarna, vilka städer vi borde se i USA, om vi kan hitta någon tatueringstudio i Singapore, och det ständiga hånet mot mig bara för att United förlorade premiärmatchen mot Everton igår. Lillebror hade nog mycket aggretioner när han började svartmåla Unitedspelarna över facebook, och jag kan ju inte se mer än höjdpunkter, men det verkar som det måste hända nånting ifall vi ska få tillbaka den där ligatiteln. 

..
Nu har Adam gullat klart och vi ska gå och lägga oss för att vara pigga och utvilade imorgon. Japan har åkt hem, Amerika drar på Torsdag, känns som vi blir färre och färre, men det är skönt. Hoppas vinden blir uthärdlig. Oavsett ska vi ge 100%, från början till slut, och bli bäst i världen på puckelpist. Jag måste säga att jag är stolt över mitt lag, alla åker riktigt bra just nu. Blir ändå lite stressad när jag tänker på tävlingarna, men jag tror det är bra. Lite press skärper sinnena. Godnatt så länge. 
..
Ludvig

 

 

 

 

 

 

 

Godkväll undersåtar!
..
Det är rugby på TV:n inne på Lake Jindabyne Hotel. Trots att det är söndag är stället fullt med folk och ölkannorna flödar. Under dagen har långa köer av bilar lämnat byn för att återvända till sina vanliga liv. Den här lilla byn, och framför allt då skidbacken, är ett centrum för hela syöstra delen av landet när det kommer till snö och människorna valfärdar långa sträckor med många mil för att få en eller två dagar uppe på berget. Ambitiöst, det måste erkännas. Dock är det väldigt opraktiskt hur träningssynpunkt. Det är bilkö till backen, det är kö till tågen, det är kö på lunchrestaurangen och det är kö i liften. Liften är då naturligtvis värst, och även om vår lilla backe inte erbjuder mycket mer än puckelpisten och en enstaka, halvflack, krokig nedfart verkar hela berget samlas nere vid den stackars fyrstolsliften och vi har lagt om många planer på grund av tidsbristen som uppstår. Och nog för att lokalbefolkningen är trevlig, men ingen kan påstå att den är duktig på att köa. Dessutom är kösystemet under all kritik, men nog om lift. Vi har ju faktiskt vart några minuter i backen också. 
..

 

..
Vi passerade vilodagen smärtfritt genom att låta hälften av gruppen bila till Cooma och storhandla. En 80 000 personer stor stad ca 1 timma från vårt uppehåll. Den andra hälften utamande varande på ordentligt Age Of Empires - Lan. I alla matcher som avgjordes är Adam den rättvise segraren. Men det kommer ju fler vilodagar. Det blåste tillräckligt mycket för att segla på torra land, därför inga utomhusaktiviteter. Väl tillbaka i backen fortsatte vädret svika men vi gjorde våra åk, hoppade våra hopp, och min totala upplevelse är att alla är väldigt nöjda med det jobb vi har gjort än så länge. Visst har någon kraschat eller flygit över en hel landing, men vi har också gjort mycket bra. 
..
Från att jag öppnade ögonen imorse tills det var dags att åka hem har solen äntligen hälsat på. Detta betyder inte nödvändigtvis att det blir varmare, eller bättre i backen, eller mindre folk, men den var där, den var gul, den gick från ena sidan av himlen till den andra, och nu är den borta. Missförstå mig rätt, backen var fantastisk idag, emellanåt ville jag inte att den skulle ta slut när man dunkade på i mittpartiet, faktum är dock att det fortfarande är hårt under, och anpassar man inte farten inför hoppen bjuder landingarna på en rejäl stöt från topp till tå. Morgondagen verkar enligt planen innehålla mindre folk, sämre väder, och fler helåk. The puckel shall be dunked. 

 

..
Jesper kollar på jaktbågar, Janne skäms över att vara grek och rakar sig. Per grillar kyckling, Fredrik stretar med 100 floors, Jens kollar californication, Julia är vig, Tomas analyserar videoklipp från dagen. Adam saknar frugan. Jag gör armhävningar. Allting är som det ska. Och juste, på det lokala gymmet finns en väldigt energirik gammal puckelpist-donna som bjöd laget på ett body-balance-pass idag. Det fick mig att inse hur stel jag är, men jag kan inte påstå att jag är mindre stel nu. Det var dock kul att se hela laget stå i Warrior-position. Vi fick även signera hennes wall of fame, vilket synd på den övre bilden. Den undre bilden visar en tågstation, en backe, och resultatet av en storhandling. 
..
Såg även resultaten av första Premier League omgången. Synd om QPR, resten var väl ganska väntat. Väntar med spänning på united. Glory Glory. Nu ska jag ta mig an våning 87 på 100 floors för att senare somna. Keep it real. 
..
Ludvig

Hej från en högljudd och välfylld bar i centrala Jindabyne. 
..

Med en vilodag i sikte trotsar jag tröttheten sittandes bredvid värmeaggregatet på Lake Jindabyne Hotel, lyssnandes på ständigt volymökande hiphop. Idag är det inte bara huvudet som är ut form, tre dagars puckeldunkning plus diverse fyspass har gjort sitt och vilodagen kommer välförtjänt. Det talas, precis som förra året, om golf, för att fördriva tiden. Låt oss be om bättre väderförhållanden än idag.
..
Trots att vinden avtagigt gjorde den sig rejält påmind emellanåt, och det ökade kylan. Dessutom pratar vi sockervaddsdimma så man knappt såg tippen på sina egna skidor. Den värsta dimman avtog turligt nog den med ju längre dagen gick, så mot slutet av dagen kunde man nästan se hela vägen ner till coachen i slutet av backen. På grund av lokalbefolkningens nationala mästerskap var vi förpassade till att finslipa positionsåkningen i liften bredvid. Efter lite olika metoder och tester gjorde vi framsteg även där, och det blir kul intressant att se hur resultaten blir mellan pucklarna på Lördag.

..

Den flygande holländaren, Arsenals största och enda byggsten, har skrivit på för mitt hjärtas Manchester United. Inget emot Robin Van Persie, men offensiven kändes ju som det minsta problemet hemma på Old Trafford. Det här lär ju tyvärr resultera i mindre speltid för min käre bulgariske vän, Dimitar Berbatov, men det gynnar säkert laget och jag räknar med en bättre säsong än förra. Vi pratar alltså engelsk fotboll här för de som missade övergången. 
..
Det visas mycket barnfilm på TV:n hemma i huset, och det blandas med de vanliga sysselsättningarna. Jens får spö i schack av Tomas, Jesper pratar om djur, någon ligger på bänken och får behandling av Janne, någon har redan somnat. Ingen har riktigt hittat dygnsrytmen än, men jag misstänker att den här vilodagen kommer göra förbättringar där också. 

..

Nog om det, den här baren börjar bli för högljudd till och med för mig. Det finns något slags "slå-en-hammare-i-golvet"-spel här och de skriker som om de imiterade golvet som just blev träffat. Ryktena säger att ryssen som går under öknamnet Smygen vann tävlingen idag, det är dock ej bekräftat. Det verkar vara bra väder hemma i Åre, sånt blir man less på. Längtar nästan lite till Järpen och kaffe/skate3 på P2. Nu hoppas vi på tillräckligt med sol för att vara utomhus imorn. Stay cool.
..
Ludvig

Hej!
..

Dra mig baklänges det här var länge sen. Jag tänkte i vart fall återuppta mitt skrivande efter sommarens uppehåll. Jag tyckte helt enkelt att livet var lite för tråkigt för att delges där ett tag. Nu är vi tillbaka i byn där jag först delade mina ord med världen, och det kändes ganska naturligt att börja om just här. Dels för att det är så mycket lättare att bara behöva skriva vad vi gör en gång, lite för att vi inte har så mycket annat att göra, och lite för att jag saknar det. Risken finns att det här är början på ett ganska långt inlägg. Så har du dåligt med tid, sluta nu.

..
Men låt oss backa lite. Senaste inlägget var en glad avslutning av säsongen, precis innan vi entrade nästa. Nu är vi långt inne i försäsongen och har släppt allt gammalt och satt upp nya mål. I sommar har vi vart två vändor i Folgefonna, Norge. En vända i huvudstaden, och flertalet timmar ute på vattenhoppet i Järpen. Alla resor med olika sällskap och konstelationer. Men nu sticker jag händelserna i förväg. Först och främst ett stort grattis till den fenomenale, den fantasifulle, den värmländska Ricky Svensson som i år är fullvärdig medlem av det svenska puckelpistlandslaget. Mindre kul är att Martina var tvungen att lämna oss efter de biverkningar hennes hjärnskakning tyvärr orskakade. Då ska vi se. Annars har sommaren bestått av lite jobb, lite avslappning och massa fysträning. Naturligtvis en hel del OS-tittande, vilket inte direkt minskar lusten att kvalificera sig till ett sådant. 
..
Tillbaka till nuet, vi sitter alltså i Jindabyne, Australien, precis som förra året vid den här tiden. Inte heller i år brydde de sig om att införa internet till bostäderna så vi sitter i mitten av en liten pub med ljudet av biljardkulor, skål-rop och fem år gammal techno i bakgrunden. Varför känns det här landet så omodernt? Det tog som vanligt två dygn och fem flyg att ta sig ner, och första natten i sängen sov jag 15 timmar, andra natten runt 5 timmar. Just nu är jag ärligt talat ganska trött. Första dagen i backen är slut, den var blåsig, molnig och fantastisk. Skönt att vara på snö, mindre skönt att börja i ett stenhårt, midjedjupt hav av oregelbundna knölar, men efter några åk började man faktiskt hitta tillbaka till att det faktiskt är en sport och vi faktiskt har åkt förut. Vi delar backen med Kina, en liten bit av USA, Japaner, Ryssar och naturligtvis även Australiensare. Ni får ursäkta att inte alla ord eller meningar ter sig som de skall, jag är bara inte tillräckligt med i huvudet just nu. 
..
Annars är allting ungefär som det brukar, Adam skypar med frugan, Jesper pluggar jägarexamen, Fredrik pluggar körkort, Jens öser Mumford ans Sons, Janne knådar på Per och Julia står i köket. Vad ska man klaga på. Synd att vi saknar några där sparslantarna inte riktigt räcker till. Synd om de skadade, (Emil), och lite synd om alla som inte får stå på snö. Tro mig, det känns bra. Tre veckor kvar här innan tillbaka till mörka, kalla och sällskapliga Järpen. Jag, Jens och Emil börjar nu vårt fjärde år. Känns som jag just började sexan typ. Allting får väldigt fort just nu, och det är en konst att lugna ner sig och leva i nuet. Vår lilla grupp är bra på att diskutera, men någonstans mitt i dagens fysträning lyckades de flesta komma överens om hur viktigt det är att ha kontroll på huvudet. Och det finns väl en regel som gäller allt, det man tränar på blir man bättre på, oavsett om det är fysik, teknik, fortplanting, matlagning, orgel eller att bara lyfta ena ögonbrynet. Man tränar sig till att tänka på rätt saker, och gör man det är det lättare att få kroppen att göra därefter. Logiskt. 

..
Vad var poängen med det där, jag vet inte. Jag måste gå tillbaka och sova nu, klockan är halv nio.  Hoppas rytmen börjar återvända snart. Just nu vet jag knappt vad jag skriver, fingrarna sköter sig själva, jag slängde in lite telefon-bilder från resan hit i vart fall. Kommer inom kort utnyttja mina familjekontakter och förnya utseendet här på sidan till något riktigt spektakulärt. Men jag får se när jag pallrar mig tillbaka hit till puben, håll till godo så länge. Keep it real.